Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskydd i Sverige, av professor L. A. Jägerskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför är det en glädje, när Örebro läns
naturskyddsförening beslutat att utgiva en årsskrift. Den kan bli ett
värdefullt band mellan dem, som i Närke, västra
Västmanland och Karlskoga bergslag sträva mot det vackra målet:
skyddandet av det, som ännu kan skyddas av naturminnen.
Den bör bli ett magasin, i vilket kunskap om naturen och
vad som lever i den kan samlas och bli lekt och lärd till
glädje och nytta.
Närke är ingalunda vanlottat på sådant, som är värt
att bevara. Någonstans på Kilsbergen häckade ännu för
ett par år sedan Odens svala, den svarta storken (Ciconia
nigra), som man trodde ha för alltid försvunnit från oss.
Kanske kommer den igen. Örebrofjärden har ett underbart
fågelliv. Där har den sällsynt vackra blå kärrhöken en av
sina sydligaste förposter. Mycket annat att förtiga. — Ej
långt från Örebro ligger Tysslingen. Det är ett Tåkern i
smått. En dag bland dess vassar med deras överrika
fågelliv är en upplevelse, som naturvännen aldrig glömmer.
Kvis-maren har jag i motsats till de nyssnämnda fågelsjöarna
aldrig sett. Men vad jag hört om dess fågelliv visar att den
i åtminstone ett fall är enastående i vårt land. Tre arter
av kärrhökar häcka där. En av dem, så vitt vi veta, endast
där inom Sveriges gränser. Av annan hand torde i denna
årsskrift redogöras härför.
Jag har nu endast berört fågellivet. Det ligger mitt
hjärta närmast. Det är kanske också den känsligaste delen
av vår djurvärld, den som lättast tar skada. Väl även den,
som för lekmannen har den största tjusningen.
Säkert finnes mycket annat värt att skydda. Men
härvid gäller att kunskap måste gå före varje ingripande. Och
just för att skaffa kännedom härom måste alla medverka.
Några få utvalda kunna ej räcka till. Det behöves en talrik
och tät förpostkedja, som samlar in vetskapen om vad som
finnes. Sedan få andra sovra och bestämma vad som skall
göras. Men hur skall dessa kunskapare fås och nås om ej
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
