Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mossarna och naturskyddet, av docenten Hugo Osvald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även om det ännu i vårt land finnes hart när
obegränsade arealer torvmarker av olika slag, så äro dock de helt
orörda torvmossarna relativt fåtaliga. Det har därför från
såväl naturskyddsvännernas som kanske framför allt från
naturvetenskapsmännens sida framställts önskemål om för
att icke säga krav på att få någon eller några mossar
skyddade. Det kan tilläggas, att i detta krav ha många av det
praktiska livets män förenat sig. Talrika förslag ha också
blivit framställda i syfte att få en typisk svensk mosse
skyddad.
Det visar sig emellertid svårt att avgöra vad som skall
förstås med en typisk svensk mosse. Såsom jag förut
framhållit, spegla mossarna så att säga klimattypen, och det
följer redan därav, att det blir svårt att fastslå en för hela
landet typisk mosse. I västra Sverige äro mossarna
annorlunda beskaffade än i östra, i söder tillhöra de annan typ
än i norr. Och liksom det föreligger variationer i fråga om
topografi och vegetation, så har även mossarnas utveckling
följt något olika linjer i olika delar av vårt land.
Det framstår därför som ett önskemål att få icke en
eller två mossar naturskyddade utan att få flera mossreservat,
spridda över hela landet, för att på så sätt få en provkarta
med åtminstone de viktigaste typerna representerade.
En av de typer, som kanske framför andra bör vara
representerad — och som delvis redan är det — är den, som
vi finna i Närke. Och detta av flera skäl. Dels är
nämligen denna mosstyp särskilt praktfull, dels har den så att
säga stått modell till den vetenskapliga litteraturens klassiska
svenska högmosstyp.
Kanske innebär det en viss överdrift att påstå, att den
svenska torvmossforskningens vagga stått på en
närkes-mosse. Men det ligger dock en viss sanning däri. Det var
nämligen från närkesmossarna som banbrytaren för den
svenska torvmossforskningen och därjämte den främste nu
levande representanten för svenskt naturskydd, RUTGER
SERNANDER, fick sina första intryck av denna ödsliga men
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
