Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glimtar ur Nerikes rovfågelsvärld, av herr Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidunder verkligen huserade där. Fågellivet är naturligtvis
ganska fattigt: några gräsänder och krickor, drillsnäppor,
några par tärnor och fiskmåsar, ett par storlommar och
kanske någon skräcka. Men i storskogen intill bo ett par
fina fåglar, som räkna sjön som sin. Den ena av dem är
fiskgjusen. Han finns vid flera andra sjöar i Nerike, men
knappast någon sätter han sådan prägel på som Tjurlången,
därför att fågellivet är så fattigt och sjön så liten.
Redan på vägen genom skogen till Tjurlången träffar
man på två väldiga fiskgjusbon i toppen på timmertallar.
Ett av bona förefaller vara stort som ett helt hästlass, och
furans toppända har under trycket starkt böjts åt sidan.
När man kommer till sjön, ser man på en mosse på
motsatta sidan ännu ett fiskgjusbo i en tall, som reser sig över
sina marvuxna grannar. I kikaren kan man se den stora
bruna och vita fågeln, som i förhållande ter sig som en
sparv i ett kråkbo. En annan egenhet man lägger märke
till, när man möter fiskgjusen i skogen, är hans läte. Man
hör ett svagt ”tjypp” nästan som från en buskskvätta, och
det dröjer en stund, innan man får klart för sig, att
upphovet är den örnlika fågeln uppe i luftem
När jag ser gjusen på fiske, brukar jag ofta tänka på
sänkhåvfiskarna vid Skebäck, som veva och veva och till
sist överraska sig själva och åskådarna med en väldig asp.
Liknelsen haltar dock, ty gjusen är en verklig sportfiskare.
Han flyger fram rätt högt över vattnet, stannar då och då
och vevar med vingarna på samma ställe och spanar, så
flyger han vidare gång på gång, tills han upptäcker en
fiskrygg i vattenbrynet. Då lägger han samman vingarna och
dimper som en stor sten på huvudet nästan rakt ned i vattnet,
som sprutar högt i luften. Ett ögonblick är han försvunnen,
men så komma de kraftiga vingarna till synes och lyfta honom
åter i luften med fisken sprattlande i klorna. Ett stycke
upp ser det ut som han skulle ramla tillbaka, men han ruskar
endast av sig vattnet. Med fångsten flyger han raka vägen
till sitt bo i skogen.
43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
