Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla träden och deras inbyggare, av redaktören Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre träden till mitten eller så. Den som skriver dessa
rader har haft i tankarna ett projekt, som dock inte ännu
kommit till utförande. Jag hade tänkt att låta fotografera
träd, i sommar- och vinterskrud, dels dylika till kvastar
stympade träd vid gårdar, kring trädgårdar och vägar o. s. v.
och dels sådana som få växa i sin ursprungliga grenskrud,
t. ex. de yviga lövvalven kring gamla bergslagsgårdar eller
de gamla vördiga vårdträden, t. ex. de oxlar som utefter
Norrbyåsvägen skänka de gamla gårdarna en så vacker
traditionsstämning, och så skulle bilderna ordnas i en
tidning, så att jämförelse kunde göras. Det hela skulle få
rubriken: Vilket är vackrast? Jag tvivlar inte på, åt vilken
sida allmänheten skulle luta. Kanske skulle därigenom
någon hjälp givas till uppammandet av en opinion mot detta
själlösa trädstympande, för vilket endast i få fall praktiska
skäl kunna anföras.
För insektsamlaren ha de gamla träden en alldeles
särskild charm och lockelse. I allmänhet är det ju så, att
specialisten på ett visst naturområde får ut ur skogen och
fältet mera än den vanliga turistvandraren. Den senare
kanske får blicken mera uppövad för helhetsintrycket, den
förre får fram mer av mångfalden. Insektsamlaren är
inställd på att söka, att se i detaljerna. Han vädrar
märkvärdigheter och det kanske särskilt då han stöter på ett
sådant där gammalt träd med lossnad bark, ihåligheter eller
trädsvampar. Han vet, att just här kunna de största
sällsyntheter vara att vänta, och därför har han sensationer,
vilka den ej lätt kan förstå, som ej är gripen av samma
ljuvliga vansinne. Samlarvurmen går här kanske över i
vetenskapligt intresse, särskilt om det sporras genom
upptäckar-glädjen.
I skogen söder om landsvägen vid Hjälmarsberg ej långt
från Örebro stod i många år en gammal död masurbjörk,
en sådan där knotig stam, på vilken såväl björktickan
(Polyporus betulinus) som fnöskesvampen (Polyporus
fo-mentarius) satt sig fast. För skogsvandraren i gemen var
64
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
