Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De gamla träden och deras inbyggare, av redaktören Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcktare, mera sammanhängande utbredning i Sverige,
nämligen då ekskogen (med andra lövträd) var dominerande
över stora områden av vårt land. Anitys rubens är ett bland
minnena från denna tid, och dess förekomst kan, för att
använda en brukad term, sålunda betraktas som relikt. Det
lilla obetydliga djuret har många kamrater, men ju hårdare
man går fram mot ekskogen, och särskilt mot de gamla
träden, dess färre bliva dessa, som erinra om den tid, då
den ädla lövskogen hos oss hyste ett lägre djurliv, speciellt
insektliv, som i rikedom påminde om sydligare länder i våra
dagar.
Dessa gamla träd knyta sålunda samman vår tid med
en förfluten. Deras mer eller mindre förborgade insektliv
berättar detsamma som ört- och trädvegetationen i våra
lövängar, vilka naturskyddsrörelsen söker bevara, med bön om
hjälp av alla naturintresserade krafter.
Sverige är det enda land, i vilket en insekt blivit
fridlyst. Det är jättetimmerbocken Cerambyx cerdo, som jämte
ett antal gamla ekar, inuti vilka larven lever, såsom
naturminnesmärke blivit fredad vid Halltorp på Öland. Jag
drager fram detta exempel, därför att fredningen kom till
stånd utan att någon entomolog anlitades som sakkunnig vid
utväljandet av ekarna. Vederbörande jägmästare bestämde
sig för 25 av de uråldriga ekarna men nästan uteslutande
friska sådana, med resultat att jätteekbocken saknade de
ursprungliga betingelserna för sin existens och sålunda dess
fridlysning blev illusorisk. Sedan länge synes ingen
jätteekbock ha iakttagits vid Halltorp, och sannolikt är den nu
utdöd. De gamla murkna jätteekarna därstädes hyste för
övrigt icke blott jätteekbocken utan en mängd andra, ytterst
märkliga arter, vilka då de murkna träden nedhöggos
för-svunno från vår fauna sannolikt för alltid. Ett av de sista
reservaten i norra Europa av en gammal lövskogsinsektfauna
blev härmed spolierat.
Dylika angrepp i smått göras överallt i vårt land, och
det ser ut som om verkligt urgamla träd kan man, förutom
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
