Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De röda näckrosorna på Tiveden och deras skyddande, av f. disponenten fil. d:r Carl Sahlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små svarta skogstjärnar, men några av betydande storlek
samt en och annan med klart vatten och sand vid strand.
Ett flertal äro uppdämda för vattenkraftens skull. Till dem
hör även Fagertärn. Stora sträckor av stränderna vid
Vättern, Unden och Skagern utgjorde gränsen för bolagets
dåvarande ägovälde. Skog och åter skog behärskar
synfältet varhelst man stiger så högt, att vida vyer visa sig.
Men i all den mörka grönskan mellan de blänkande vattnen
ligga utströdda hundratals odlingar med’ sina stundom
försvarligt stora, men mestadels små åkrar och täppor, sina
ljusgröna: hagar och sina röda eller grå gårdar och torp.
Här bor en idog befolkning, som hämtar sin bärgning ur
åkrar och skog. Den är delvis av finskt ursprung, varom
en del ortnamn jämväl erinra. Utmed vattendragen, där
forsar och fall erbjudit drivkraft, hava under tre sekel
uppvuxit ett dussintal industrisamhällen, därifrån produkter av
skogs- och bergsbruk gått i världsmarknaden, från somliga
ända sedan år 1642. Spår av en mycket äldre
järntillverkning äro ock påträffade. Laxå station bildar mittpunkten
på statsbanan Stockholm—Göteborg och högsta punkten på
denna stambana träffas ett stycke väster om nämnda
station.
Fagertärn är belägen i områdets södra del, cirka V2
i NV från närmaste punkt vid Vätterns strand. Väg leder
numera till sjön från Aspa bruk och är cirka 1 mil lång.
Jag kom dit första gången i slutet av juli 1901, då väg ännu
icke fanns och ödemarksro rådde i hela nejden. Det var
en upplevelse för en gammal naturdyrkare, att stå så att
säga öga mot öga med den botaniskt berömda, ja,
världsbekanta lilla sjön, där ”Europas vackraste vilda växt”1) nu
prunkande i full blomning och lysande färgprakt. Dagen
var vacker. Sjön låg i aftonbelysning med solen
bestrålande stora fläckar av den stilla vattenytan. Näckrosorna,
både de vita och de röda, gåvo starkt växlande intryck så
D ”Maximus et speciosissimus in Europa flos” (Europas största
och prydligaste blomma) enl. Elias Fries 1865.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
