Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägträd och väckferor, av professor Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fordom bland många ekar en väldig sådan, alldeles torr
redan för 50 år sedan. Den var det bölder och andra
sjukdomar insatt i. Den gamla eken — R u n sal a ek — är
länge sedan borta.
En i sin bygd och av resenärerna känd jättefura växte
vid sidan av landsvägen, som banar sig upp förbi Hidinge
nya kyrka fram till Lekhyttan. E s s é n, som i
Turistföreningen 1911 fäst uppmärksamheten vid densamma, kallar
den en offertall. Det är möjligt att så är, ty Essén
berättar, att då han passerade den under sommaren 1910, hade
man ”sprängt med dynamit i stammen för att hitta
offergåvor. Om misshandlingen tvingat den gamle resen att ge
ifrån sig några skatter vet jag ej, men avskyvärt rått och
pietetslöst är handlingssättet”. För att par år sedan märkte
jag till min fasa, att man huggit sig in i den nyss omtalade
Skvätteken, men bovarna hade måst sluta, innan den centrala
håligheten var nådd. Emellertid är L e k h y 11 e-t a 1 1 e n s
eller Krontallens historia ej utredd. Jag förmodar att
den i alla fall varit en väldig läkefura.
Just då jag skrivit detta, fästes min uppmärksamhet vid
följande notis i Nerikes Allehanda 5.2.1932:
”Den gamla s. k. Krontallen vid vägen mellan Hidinge
kyrka och Lekhyttan, välkänd av alla vägfarande, har under
den senaste hårda stormen skattat åt förgängelsen. Tallen
hade enligt traditionen fått sitt namn därav, att Karl IX, då
han en gång bodde på Lekebärga, skulle ha huggit in en
kunglig krona i tallen. Trädet har även spelat en viss roll
i folktron och stundom besökts av personer, som sökt
lindring för tandvärk och gikt m. m. Under senare år har
tallen emellertid varit torr och murken.”
Så finnas vägträd, vilka man skulle kunna kalla
skräckträd, och vid vilka minnet av mord och
avrättningar äro bundna.
I min ungdom visades på Vissbomon i Lerbäck i den
ödsliga barrskogen strax öster om landsvägen ett område,
på vilket en avrättsplats — gamla lerbäckare skulle här ha
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
