Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägträd och väckferor, av professor Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som material till dessa stickor användes väl uteslutande
’fet’ kådrik tall. Den brann med stor gulröd låga. Denna
ved har också i vårt land fått olika namn i olika landsändar;
tyre eller töre är väl det vanligaste i meliersta Sverige. I
Värend hette den helt enkelt ljusved.
Genom att hugga bort stora stycken av ytveden på en
grov, äldre tall blottades kärnveden, och denna kunde, om
man valt en ’kärnfur’, kanske vara fet och kådrik nog att
duga till lysved. Men genom såret retades till kådflöden,
kådan genomdränkte de närmaste skiften ved, och snart voro
dessa dugliga till lysmaterial. Bit för bit, eller rättare lager
efter lager av den eftersökta veden höggos undan och nya
bildades efter hand.
Som kanske den mesta ljusveden från väckferorna
brukades till belysning vid ljustring, användes med förkärlek tallar
vid sjöstränderna som väckferor, och alla jag själv sett stå
antingen vid själva strandkanten eller nära denna.”
Dessa väckferor ha i hög grad intresserat mig, och jag
har nu lyckats uppdaga nya sådana från Östergötland,
Västergötland, Södermanland, Uppland, Västmanland och
Närke. I dessa provinser gäller också, att de angripna
furorna gärna ligga nära fiskevatten.
Aåina erfarenheter från Närke inskränker sig tillsvidare
till ett enda träd, men ett vägträd därjämte. Det är
Löckna tall, som jag döper den till, i Lerbäck ej så
långt från Gårdsjön och Löcknasjön. Liksom i fråga om
Segersjö-alarna lånar jag min framställning om denna tall
från min under utgivning varande bok ”Trädgårdar och
parker i det gamla Närke”.
”S u p t a 1 1 a r n a s urgamla vägträds-släkte är snart
en saga blott. Om Närke ännu har kvar någon för
ändamålet användbar sådan lämnas därhän, men jag misstänker
skarpt en gammal Lerbäckare att fordom ha varit en led
frestare. Det är Löckna tall, som jag kallar den, och
om vilken jag 2.9.1930 antecknade:
Den står vid vägskälet mellan Löckna och Gårdsjö på
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
