Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägträd och väckferor, av professor Rutger Sernander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyrved använde man särskilt för ljustergallren, där man
behövde en stark och klar låga.
För mig var det av speciellt intresse höra av ägaren, en
67-årig stensprängare, att de sista tyrvedstäkterna gjordes
av Waller för hans tjuvfiske vid bloss ute i bygderna.
— Waller står nämligen för mig som en av barndomens
sagofigurer. Det var en vagabond, som mytbildningen tagit
hand om; han hade t. o. m. ”varit bergsfogde, men måst
lämna platsen för brännvinets skull” o. s. v. En
frilufts-gubbe, som endast då hungern och kylan pressade allt för
svårt, vände åter till Lerbäcks — låt oss sannningsenligt
säga — ej allt för lockande fattighus. Annars levde han
som skogslöpare, och jag minnes vilken indianpoesi det låg
över de samlingar av ris och förskräckliga lumpor, jag
ibland hittade i Klockarhyttehagens tätaste snår som rester
efter något av hans läger. Tjuvfiske var hans passion.
Klockarhyttesjöns jättekräftor lockade honom alldeles
särskilt. Dem tog han på förnatten med händerna vid bloss.
Men min fars rättare och skrivare vakade. De lyckades
ibland smyga sig på honom där han stod ute i vattnet, och
sedan han, enligt de agerandes utsago, modigt försvarat sig
med blosset, blev han tvungen att lämna sin fångst för den
natten åt övermakten.
Stammens empiriska omkrets är tack vare inhuggen
endast resp. 248 och 242 på de vedertagna höjderna. Det
rationella omkretsmåttet beräknades emellertid till drygt 3
meter, vadan vi sålunda ha att göra med en verklig jättetall.
Även naturkrafterna hade farit illa med den gamla furan.
Ett åskslag hade en gång bräckt av toppen samt avflått
barken ett stycke på stammen. I den bara murknande veden
hade en koloni av hästmyror gnagt sig ett galleri.
Trädet räknades nu till Gårdsjö, men ägaren uppgav att
det egentligen var ett gränsträd. Åtminstone hade det tagits
till utgångspunkt för det bredvidliggande, nu efter vägens
reglering förstörda gränsröset mot Löckna.
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
