Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungsfiskaren, vår praktfullaste fågel, hans liv och leverne, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos hannen en mångfald kombinationer därav i en
aning-annorlunda tonhöjd. En tidig morgonstund fick jag se
honan slå till i en al ute i vattnet. Hannen kom efter och
satte sig med fladdrande vingar på hennes rygg ideligen
pipande ”ti ti tihi tihi tirrirritt” — han sjöng faktiskt en
metalliskt klingande liten strof! Han viftade samtidigt med
stjärten, och om man tittade riktigt nog kunde man se, hur
den i sitt högsta läge ett ögonblick slog ut i solfjäder. Så
sträckte han sig framåt och strök med näbben på båda sidor
av honans. Ja, kort sagt, det var ett högst förtjusande
kärleksmöte.
En präktig gammal al hade gripits av stormen och vräkts
i ån. Där hon stått blev en tvärbrant jordvägg, just precis
en sådan, som kungsfiskaren vill ha. Halvannan meter över
vattenytan, strax under den överhängande grässvålen,
arbetade fåglarna ut en gång, som var 6 cm. i diameter och
sträckte sig 0,65 meter en smula snett uppåt. Längst inne
gjordes en kammare och här reddes boet. När jag kom
dit, var arbetet i huvudsak färdigt, varför jag inte fick se
hur det gick till. Av iakttagelse, som skall omnämnas
senare, föreföll det dock, som om hannen skulle ha varit
flitigast med att hacka ut hålet.
En morgon satt kungsfiskaren på en trädrot och såg
så eländig ut, att mina kamrater och jag, som sutto på vår
vanliga observationspost på motsatta sidan av ån,
kändeoss riktigt hjärtnupna. Han hade kväljningsanfall och
krumbuktade sig som en sjösjuk, tills han slutligen fick upp
,en avlång vit boll av fiskben. Han tog den på tvären i
näbben, vickade förnöjt med stjärten och flög in i bohålet.
Det är en känd sak, att kungsfiskaren liksom många andra
fiskätande fåglar kräkes upp de osmälta benen, lika känt
är att själva balen under äggen utgöres av dylika uppstötta
fiskben, ett mycket underligt bo, som lär vara så skickligt
hopflätat, att det med försiktighet kan lyftas upp. En
nyhet för oss var emellertid, att fågeln flög in i boet med
byggnadsmaterial alldeles som andra fåglar.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
