Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bägarlavar. Ett litet kapitel om små ting, av skriftställaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De pelarlika bägarlavarna äro inte så rikliga. Vicl
bergrötter, på block i fuktiga lägen o. s. v. kan man dock
stundom påträffa den vackra långbägarlaven, Cl. alpicola, vars
blågrå bark upplöser sig i sköldformiga rutor, som ofta
utväxa till köttiga fjäll. Och bland lavarna på torr, naken,
grusig mark stå ibland små grupper av den mer lågvuxna
rötbägarlaven, Cl. cariosa. Dess lågvuxna, stundom upptill
greniga, alltid fruktbärande podetier bli efter hand uppfrätta,
gropiga, fantastiskt genombrutna, varav namnet.
Till den återstående gruppen höra åtskilliga av våra
allmännaste bägarlavar. Det är den på solöppen mark
växande vanliga bägarlaven, Cl. pyxidata, med låga, grova,
snurr-lika bägare, som ha vårtig bark. Det är vidare stängellaven,
Cl. gracilis, med slät, läderliknande bark och tämligen breda
bägare på en mer eller mindre förlängd fot, och dess fränder,
den bägarlösa, hornlika hornbägarlaven, vars läderaktiga
bark mot spetsen upplöses i grågrönt groddmjöl, och den
mångformiga svartfotslaven, Cl. degenerans, vars bark i den
bortdöende basen spricker upp i grönaktiga rutor på
svartnande botten. Samtliga dessa tre äro vanliga, de två
förstnämnda ofta ymniga, på öppen skogsmark, på hedar, på
mossiga klippor o. s. v. Inte sällan sluta sig även
stängellaven och hornbägarlaven till de bägarlavflockar, som i
myriader klättra uppför skogsmarkernas murknande stubbar.
Stängellaven och svartfotlaven förlänga sig gärna genom
horn- eller bägarlika utskott från den gamla bägarens brädd.
Korsbägarlaven, Cl. verticillata, som liknar stängellaven,
men är spensligare och sparsammare — huvudsakligen
hemmahörande på torr hedmark — driver detta
förläng-ningsraseri till sin spets. I motsats till de andra
prolifieran-de från bägarbottnen, kan den stapla bägare på bägare,
stundom knippevis, i upp till fem våningar. Enkla
”bägar-staplar” av denna art kunna stundom vara utomordentligt
regelbundna och vackra, medan de starkt knippade lätt få
ett drag av skämtsam akrobatik.
Sist i raden av hithörande bägarlavar skall nämnas nagg-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
