Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ås på Närkesslätten, av läroverksadjunkten Arvid Bergdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som mer eller mindre horisontellt men även i sned riktning
genomsätta grusväggen. De följa relativt grova, mera
genomsläppliga skikt, som underlagras av finkornigare. Den
mörka färg som bekläder bandens stenar och gruskorn
ut-göres av limonit (myrmalm) och vittnar om, att järnhaltigt
vatten förorsakat avsättningen. Stundom har utfällningen
blivit så riklig, att massan fast hopkittats. Ett sådant lager,
ovanligt kraftigt utbildat, kunde man 1934 få se i ett
grustag vid Åbytorp i en biås till Karlslundsåsen. Den omkring
halvmetertjocka banken bestod av intill knytnävstora stenar,
som så fast förenats genom en ovanligt riklig
malmavsättning, att spett måste tillgripas för att få massan isär.
Dessa jämförelsevis ytliga skikt synas vid en första
undersökning ej längre föra något vatten. Att sådant ändå
tär fram märkes tydligt vid frost, då mellanrummen mellan
partiklarna raskt fyllas med is.
Stundom anträffas likväl rikligt med vatten även i lager
rätt nära ytan, varpå ett par exempel kunna anföras.
Under grundgrävning vid Egna hem, Hallsberg, 1907
stötte man plötsligt på rikligt med vatten, som stod under
tryck, ty en 1 m. hög stråle sprutade opp. Inom detta
område är åsen mycket vattensprängd. På flera ställen har
man inlett dess genom självtrycket lätt tillgängliga vatten i
bostäderna.
Ej 5 m. under åsens krön genomskars 1921 ett
vattenförande lager i Kumla gamla grustag nära kyrkan. En
rännil uppkom, som länge rann utför grustagets sluttning
ner mot bottnen för att slutligen försvinna i sanden.
På djupet gå vattenrikare lager fram. Vid Norrby,
Hallsberg, har man vatten på 3-—4 m. djup. Vid en av
gårdarna brukade brunnen sina under torrperioder, varför
den borrades djupare. Nu fick man gå ända till 12 m.
djup, innan nästa tillräckligt vattenförande bank nåddes.
Den brunnen håller vatten även efter den mest intensiva
torka. Statens järnvägar ha vid Vingabacken, Hallsberg, en
djup brunn för omlastningsmagasinets behov. Den måste
3
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
