Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ås på Närkesslätten, av läroverksadjunkten Arvid Bergdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi färdas nu raskt norrut pä åsen, som kilometer efter
kilometer är klädd med barrskog, förbi den höga åskullen
norr om Lansåsen, som höjer sig 20 m. över slätten, förbi
jättestora grustag vid Glomman och annorstädes för att en
stund stanna vid en åskulle nordost om Brunnstorp vid
Adolfsberg. Vi ha då nyss lämnat huvudåsen och gjort en
liten avstickare till en biås, Örebroåsen. Denna har avlagrats
av en isälv, som strax sydväst om Brunnstorp inmynnade i
huvudälven.
Denna kulle är nu till stor del bortgrävd, och väldiga
svalg sänka sig ned i dess innandömen. Men ännu går det
mycket bra att studera en egendomlighet hos åsen, nämligen
en mera ovanlig beklädnad, som den blivit utrustad med. Det
är ett moräntäcke. Detta är dessutom så extravagant, att
det består av nästan enbart krossad sandsten.
När förf. 1921 första gången besökte platsen, på den
tiden hästen ännu svarade för nästan all grustransport och
rullstensåsarna voro mindre hotade än nu, var grustaget ej
så illa åtgånget och ur studiesynpunkt mer givande. På
kullens ena sida nära krönet kilade moränen ut mot en naken
fläck, där alltså åsgruset låg bart, men annars låg
moräntäcket överallt, där skärningarna gingo fram. Det var intill
2,5 meter tjockt (fig. 10).
Detta kan ju förefalla föga intressant, men företeelsen
kommer i ny belysning genom jämförelse med en annan
egendomlighet, som rör kullens inre. Gruslagren avslöjade
nämligen, och göra så måhända ännu i lämpliga snitt, att
kullen erhållit en kraftig törn från norr eller nordväst, så att
den säkert skakat i sina grundvalar. I de högre liggande
lagren ha förskjutningar ägt rum i horisontell riktning.
Lodräta och sneda sättningar i gruset äro vanliga och kända
av alla, som granskat det inre av en ås. Vågräta
förkastningar äro däremot säkerligen rätt sällsynta även om de
kunna råka bli förbisedda i åssnitt, där även den
ursprungliga lagringen är horisontell. I detta grustag lågo lagren
snett — 30° mot horisonten — och skuros av de vågräta
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
