Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland tibast och trolldruvor i Bergslagen, av skriftställaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tränger den långs ådalar och sjöstråk ungefär som fjordar
från ett hav. Mellan dessa ”fjordar” skjuter det norrländska
karga, höglänta landskapet ner i breda flak, där allt är
gråberg, barrskog och myrar. De urkalkstråk, som här och
där genomdraga berggrunden och som röja sig i
växttäckets yppigare, rikare karaktär, skärpa ytterligare
motsättningarna mellan de två landskapstyperna. Dessa rader avse
att återge några drag av floran i ett sådant kalkrikt stråk
—■ närmare bestämt i trakterna kring Fanthyttan och sjön
Usken.
Varje landskap får i väsentlig utsträckning sin karaktär
av markens växttäcke, i främsta rummet av skogen. Det
svenska genomsnittsiandskapet inramas så gott som alltid
av barrskog. Denna drar nästan över allt, utom i de
sydligaste landskapen, sin mörka och allvarsamma gördel kring
synranden. Inte ens de lövrika Mälarbygderna sakna denna
allvarsamma, betänksamma och en smula högtidliga fond.
I Bergslagen tränger den sig nära inpå. Men den ljusare
lövgrönskan samlar sig här och där kring vattnen och väller
stundom som en springflod upp genom kalkmarkernas
hagar. Emellertid är det något eget med lövgrönskan här
uppe. Det är inte den luftiga björken, som dominerar. Än
mindre de ädlare lövträden. Björken saknas för all del inte.
Aspen kilar sig också in, smärt och rak med oavlåtligt
dallrande blad, i granblandskogarna. En och annan ask
speglar sig vid sjöstränderna. Och så vidare. Men det träd
som över all måtta tar för sig av det utrymme, som unnas
lövträden, är likväl den nordliga gråalen. Den är ett
fordrande träd och begär god jord, om den skall trivas. Men
god och frikostigt vattnad jord finner den i övermått i
Bergslagens kalktrakter. Den slår under sig nästan var
tumsbredd därav, blott granen hålles undan. Björk och asp
är på något vis sävligare. De bli efter i konkurrensen och
få nöja sig med att bli inslag i gråalens snårskogar.
Gråalskogarna ha likväl något flyktigt och tillfälligt över
sig. Gråalen sprider sig som ett ogräs. Men granen är
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
