Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland tibast och trolldruvor i Bergslagen, av skriftställaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågan öppen, om den verkligen är ursprunglig här uppe,
inte bara förvildad.
Snår och örttäcke ha inte samma betydelse i
landskapsbilden som träden. Det är först i ”närlandskapet” de i
större utsträckning fånga uppmärksamheten. Men där är
deras betydelse desto större. 1 dem gör sig det sydliga
elementet mer gällande än fallet var bland träden. Utom
hasseln, som redan nämnts, är det framför allt try, som
bland buskarna företräder detta element. Till den sluter sig
mer sparsamt den vackra olvonbusken. Nyponen, som längre
söderut ge sådan charm åt det svenska
midsommarlandskapet, är här sparsamma. På kalken möter man dem i alla
fall. Mest kanske den nordiska kanelrosen — vars fyllda
form är de gamla täppornas trofasta ros — men även
andra. Deras närmare identifiering överlämnar jag emellertid
åt prosten Mattsson, de svenska Æosö-arternas Enander.
Men ädlast bland landskapets buskar är dock en annan, den
skenbart oansenliga, vanligen mycket sällsynta tibasten.
Lågvuxen och fågrenig, sticker den sig lätt undan i den
övriga växtligheten. Men i ”den klarnande april” öppna sig
dess purpurröda, välluktande blomkalkar litet varstädes i
strandsnår, gråalskogar och örtrika granskogar kring den
vårsvällda Uskens murknande isar.
Tfbasten är i mitt tycke det ädlaste inslaget i
bergslags-kalkens vårflora. Men denna skäms inte heller annars för
sig. Blåsippan lyser där i frodiga buketter. Den lena
gullvivan är ymnig. Vårärt och underviol frodas här och där i
solvarma lövhagar. Vätterosen blommar bakom en ladugård
i Öskevik. Trolldruvan saknas inte heller. Särskilt ymniga
är trolldruva och underviol på den varma, vittrande slaggen
i en bäckdal, där den ena av Fanthyttans forna hyttor legat.
Det såg illa ut för dem ett slag just på den platsen, liksom
för den vackra lövdunge, som här fyller bäckdalen med grönt.
En vägingenjör hade fått för sig, att den där bäckdalen var
särskilt lämplig att dra fram landsvägen i. Hela bäcken
skulle flyttas för att vägen skulle få plats. Som väl var,
4
49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
