Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bland tibast och trolldruvor i Bergslagen, av skriftställaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sörjde milda makter den gången för att stakningen i sista
stund ändrades en smula, så att den vackra bäckravinen
vart skonad.
Andra sydliga inslag komma litet senare, under
sommarens lopp. Skogsvicker (Vicia silvatica) är stundom
riklig. Stinknäva, kungsljus och storklocka (Campanula
persicifolia) är kanske inte så anmärkningsvärda på
Bergslagens breddgrad. Men aklejan är det desto mer!
Förut har jag sett den i Billingstrakterna. Men där gruppera
sig förekomsterna allt för påfallande kring byar och gamla
gårdar. Där är den knappast ursprungligt vild, den måste
vara kulturflykting, förvildad. Litet annorledes är det här
kring Usken. I hagarna på kalken är den ett stående inslag.
Likaså i gråalskogen, där den i gläntorna blandar sig med
piprör (Calamagrostis arundinacea) och andra högvuxna
örter (ett marktäcke ganska olikt de förut omnämnda små
gråaldungarnas). Däremot är den snarast sparsammare i
närheten av mänsklig bebyggelse. Man kommer inte från
intrycket att den här uppe i Bergslagen är ursprungligen
vild.
Ett särskilt kapitel är — som alltid på kalk —
orchi-deerna. Ymniga är de inte. Men de saknas inte heller.
Brudsporren och grönkullan ha hemortsrätt här. Tvebladet
håller till kring gamla kalkbrott vid Fanthyttan och på Näset,
i gråalskog söder om Mårdshyttan, o. s. v. Den sällsynta
skogsknipproten har jag sett enstaka vid ett kalkbrott i
Fanthyttan. På näset har min hustru stött på den. Och den
välluktande vaniljknipproten blommar bland skogsvicker och
enar i torr tallskog på ett skär i Usken.
På samma ställe har den lilla vackra murrutan (Asplenium
ruta muraria) funnit en fristad i springorna på några
kalkklippor.
Ett påfallande inslag i högsommarens blomflor är de
ymniga klockorna. Storklockan är redan nämnd. Än ymnigare
är toppklockan och den vackra ängsklockan (Campanula
patula) vilken senare på långa sträckor kommer de två- och
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
