Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tallar i Tylöskogen, av jägmästaren Herm. Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en brösthöjdsdiameter på c:a 15" eller 38 cm., och där
skulle en övre ekonomisk gräns ligga för trädet.
På senare tid har vissa specialsortiment just av furu
kommit i svang bl. a. som stolpar till högspänningsledningar.
Sålunda ha mängder av stolpar tillverkats av resliga tallar
med upp till 20 tum i brösthöjd eller över 50 cm. Huruvida
detta nyare användningssätt skall locka skogsägarna att låta
tallarna växa större, eller om det bara har till följd att de
få rester stortallskog som finnas ytterligare bottenskrapas
återstår att se; troligen få vi räkna med det senare
alternativet.
Det är alltså i hög grad motiverat att tillvarataga de
åldringar, som ännu stå till buds, om ej på annat sätt än
att samla bilder och uppgifter om dem.
Naturskyddet har registrerat tre tallar inom det område
här är fråga om. Uddatallen i västra ändan av sjön Tisaren
är fridlyst. Det är en kort månggrenig typ med ringa höjd
och grov stam. Detta förklaras därav, att den är en ren
solitär, som under sin troligen 150-åriga levnad pinats av
vindar i sitt exponerade läge mellan den stora sjön och ett
flackt åkerområde. Galgatallen å Estaöoda hemman i
närheten är förmodligen fridlyst ej minst på grund av tidigare
användningssätt. Den är ej heller av så imponerande
dimensioner. Löckna tall slutligen har väl fått sitt fridsmärke som
varande belägg för professor Sernanders intressanta
kult-trädsundersökningar.
Inom Tylöskogen finnas emellertid många ännu mäktigare
tallar än ovan redan beskrivna, som alltjämt varje år lägga
ett nytt vedskikt över sin virkesmassa.
Det är en märklig skillnad i utformning av de tallar, som
växt upp i fri omgivning, och dem, som åtminstone en del
av sin levnad ingått i slutna bestånd. I det förra fallet få
vi fram en ofta uppmärksammad och bevarad tall, som
emellertid sällan visar några stora stammar, i det senare
komma de verkliga vedjättarna med längder, som äro direkta
mätare av ståndytans markgodhet.
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
