Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bårgranar i Tiveden, av kyrkoherden Karl Bäckgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är väl ock riktigt. Sammansättningsdelen bål har ju
betydelsen ”stor” och återfinnes — som bekant — i orden
bål-geting, bålstark o. a. s. Men den ursprungliga benämningen
på jättegranen i fråga är bårgran.
I närheten av den plats, där utfartsvägen från torpet
Älgåsen i Askersunds landsförsamling når fram till den
numera s. k. Gamla landsvägen Laxå—Hovratorp, dräptes i
juni månad 1806 en gårdfarihandlande från Västergötland.
Ett risbål utmärker platsen för nämnda dråp. Mördaren,
drängen Lars Larsson i Älgåsen, vanligen Lasse i Älgåsen
kallad, avled hastigt den 27 juni s. å. och begrovs redan
efter två dagar. Hans skuld till brottet hade då ännu icke
blivit uppdagad. Lars gick rättvisan i förväg. Men ej långt
efter drängens död blev det talet allt mera utspritt i bygden,
att Lasse i Älgåsen säkerligen vore den skyldige. Hans
kista togs upp ur kyrkogården. Av ”Lazaretts Medicus i
Örebro” företagen obduktion gav vid handen, att drängen i
Älgåsen ”genom förgift avhändt sig livet”. Å extra ting i
Svinnersta den 2 augusti beslöts, att den döde skulle av
skarprättaren i en skogsbacke nedgrävas. Som lämplig plats
ansågs Sundbo härads avrättningsplats å Svinnersta-mon
vara.
Nu leder vägen dit från Askersunds landsförsamlings
kyrkogård genom den närbelägna staden. Men borgarne i
Askersund förvägrade bestämt transport av den skändlige
dråparens stoft genom deras stad. Kistan kördes då till
skogen ovanför Markebäck och sattes där ned under en yvig
gran i närheten av den s. k. Jämnavägsbacken. Där förblev
den i nära 5 månader. Byamännen i Markebäck kände sig
förnärmade över att den brottsliges lik skulle besmitta deras
ögon och kommo överens om att något måste åtgöras. Det
lär ha varit vid ett julgille i byn förtrytelsen häröver tog
sig uttryck i handling. ”De tågade ut på mon, lade liket
på stockar och, försedda med bloss, förde de det till
Älgåsen, dit de ansågo det rätteligen höra, och avstjälpte det.” x)
D Se tidningen ”Syd-Närkingen” n:r 5. 31 januari 1891.
104
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
