Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser - Gräshoppsångaren, av skriftställaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varje år, undantagandes 1933, uppehållit sig i Kvismaren,
som på så sätt råkat bli hans stamtillhåll.
Gräshoppsånga-ren lever ett mycket undangömt liv, och vore det inte för
den besynnerliga sångens skull, hade man ingen aning om
honom. Om dagen vistas han i högt gräs på ängarna, men
i skymningen, sedan mörkret fallit på, flyger hannen upp i
en videbuske. Han öppnar nu näbben på vid gavel och
fram strömmar hans ”sirrrr. . allt under det att hela
fågeln darrar och även kvisten som han sitter på. Lätet
kan jämföras med en viss gräshoppas gnissel, det liknar
också en elektrisk ringklockas surrande, och lägger man örat
intill kan det smattra som en nithammare. Ljudet är
entonigt, men sångaren vänder sig extatiskt som en spelande
tjäder, varför rytmen är stigande och fallande, allteftersom
han vänder sig till och ifrån. Oavbrutet i hela halvtimmar
kan det så ringa från den lilla fågeln i busken, det ljuder
med nästan samma styrka många hundra meter runt
omkring, något som gör ett säreget intryck på nattvandraren.
Hela sommarnatten sjunger gräshoppsångaren, och han
slutar först då morgonsolen torkat daggen.
Erik Rosenberg.
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
