Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre uppsatser - Hustomtagubben, av kyrkoherden Karl Bäckgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är belägen. Det är Tivedens mångmila skog, som här går
fram. Värdefullt var därför att vid behov av hjälp ej ha
långt till närmaste granne.
Byns huvudgata går, som nämnt, förbi Hustomtagubben.
Vid samma gata i själva korsningen med en tvärgata har
det s. k. Råberget eller den s. k. Råstenen legat. Av
nämnda berg eller sten finnes nu mera föga kvar ovan jord.
Här samlades byns män på byfogdens kallelse till
rådplägningar eller bystämmor.
I Hustomtagubben finnes nu mera en betydande rämna.
Riksdagsman C. G. Bäckgren, som var varmt fästad vid den
trakt och by, där han föddes, där han fick leva, verka och
dö, önskade ha ett stycke av den gamla bystenen till vård
å den grav, som en gång skulle bliva hans. Graniten
befanns emellertid ej lämplig till bearbetning, och planen
förföll.
Om den fruktade tentatorn i filosofi, professor Sigurd
Ribbing i Uppsala berättas, att han vid ett tillfälle skall ha
sport en tentand om anledningen till att djuren ej kunna tala.
Då nöjaktigt svar icke gavs, lär den lärde mannen själv gett
förklaringen: ”Jo, därför att djuren ej ha något att säga.”
Att Hustomtagubben ej talar beror sannerligen ej på att
han icke skulle ha något att säga. Ty rik och skiftande
måste den historia varit, som det gamla flyttblocket fått vara
med om allt ifrån tidernas begynnelse.
K. Bäckgren.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
