Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjälmarens utveckling före sänkningen, av Fil. mag. Erik Rönnby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viken i Mälaren, är en preglacial dal, som tack vare sin
nordsydliga riktning hållits ren från morängrus.
Den tredje platsen, som kan tänkas som avlopp, ligger
mellan Lillsjön och Långsjön i nuv. Hjälmare kanal. Till
denna plats vill Walldén1) förlägga ett tidigare avlopp, men
hans resonemang om Hjälmarens utveckling kan ej godtagas.
Han tänker så här: Mellan de två rullstensåsarna, vid Essön
resp. Hjälmarsund, vilka åsar tidigare bildade
sammanhängande landbroar över Hjälmaren, fanns under en
torrperiod i slutet av stenåldern en uppdämd sjö, den forna
Storhjälmaren, som hade avlopp till Arbogaån ungefär där
Hjälmare kanal nu går fram. Hemfjärden var ett träsk avskilt
från Storhjälmaren liksom Öljaren var avskild. Senare skedde
en landhöjning, som verkade så, att den forna Storhjälmarens
vatten bröt sig väg genom Köpingsåsen och bildade
Hjälmar-sund, varvid hela Storhjälmaren fick avlopp genom
Eskils-tunaån. Samtidigt fanns avlopp dels över Apalsjön dels över
Hägerkärret, alltså tre avlopp samtidigt. Så långt Waldén.
Många hakar finnas i detta resonemang. En stor sjö
uppdämd mellan två rullstensåsar, så att vattenytan står på olika
höjd på ömse sidor om åsarna, är något otänkbart, då vattnet
måste sippra genom det grova materialet i åsarna.
Beträffande Waldéns tänkta avlopp för Storhjälmaren säger
geologen Sidenbladh, att emellan Långsjön och Lillsjön finnes en,
ehuru ej synnerligen hög lanthöjd, om vilken man med
säkerhet vet, att den vid kanalgrävningen förorsakat mycket
arbete. ”Det låter dock tänka sig att i denna landthöjd
funnits någon sänka, som vid gräfningen blott blivit
förstorad, ehuru detta dock är föga troligt.” Laurell säger om
samma plats: ”Genom den ovannämnda bergåsen måste
kanalen (vid arbetena 1629—1635) på en sträcka af 2000
fot sprängas i berg. För detta arbete anlitades bergsmän
från Skinnskatteberg och kanalen bär ännu på denna sträcka
namn af Bergkarlskanalen.” Gumælius håller ej någon
segelled denna väg för trolig, därför att fartygen måste släpas
D Den stora sjösänkningen s. 102 och 103.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
