Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergslagsnatur, av författaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergdagsnafur.
Av SEVERIN SCHIÖLER.
ei m m a . ..
Som en gråvit andevägg ligger den där nere över
viken. I överkanten rör sig ett ljudlöst tåg av
formlösa skepnader, oavlåtligt vandrande åt samma håll,
förda framåt av ett omärkligt luftdrag. Där bortom glimmar
morgonrymden septembersval. Så kommer det gult skimmer
i det grå. Dimbanken får guldbräm. Plötsligt blixtrar det
till. En smal kant av solskivan har nått upp över åskrönet
på andra sidan vattnet. Det blir oro i det ljudlösa tåget av
spökgestalter. De vrida sig, de svälla till jättelika vålnader
i allt brådare flykt. Hela dimbanken remnar och driver i
orediga flak bort över skogstopparna i norr. Och framför
mig vältrar åsen på andra sidan vattnet sin kullriga rygg mot
rymden, raggig av grantoppar och blandskog.
Det är ett typiskt bergslagslandskap, detta. Ett blankt
vatten, vattrat av finkrusade stråk, en ås som stänger i
fonden, långs vattnet skog, som smyger tätt utefter den steniga
stranden, och ett stycke åt sidan en bred glänta med åkrar,
som i mjuka lutningar stiga från vattnet upp mot gårdarna
i byn. Hela landskapet har ett halvt norrländskt tycke. Det
intrycket förstärks ytterligare, när vattnet — som viken här
nere — är långsträckt och tämligen smalt. Man tycker sig
se en bred och lugn flod kröka förbi i sin urhålkade dalgång.
Fast det är sant — norrlandsälvarna äro inte så breda och
mäktiga som man tror, innan man har sett dem.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
