Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergslagsnatur, av författaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergslagslandskapet saknar emellertid det norrländska
skogslandets monotona prägel. Grundstämningen är
allvarlig. Den kan inte bli annat i ett landskap där barrskogen
dominerar. Men eljest skiftar det oavlåtligt från ljus och
varm vänlighet till kargaste ödslighet. Höjderna stiga i mjuka
dyningar bortom varandra. Blott sällan bryter sig en vresig
kontur, en barsk brant ur melodien. 1 sänkorna blänker det
av vatten. Buktande åar. Långsmala eller fantastiskt
sön-derflikade sjöar — vatten med plötsliga djup och lömska
grund. Till vattnen sluter sig gärna odlingsbygderna med
böljande åkerflak och med lummig lövgrönska kring
gårdarna. Runt om står skogen. Granblandskog på den goda
jorden. Susande furor på det magra gruset. Bergslagen är
skog och åter skog, med otaliga insprängda starrkärr,
torvmossar och vitmossmyrar, där spår och spillning och
avbetade ungträdsgrenar röja älgstråken. Landsvägens resenär
blir sällan rätt medveten om hur mycket skogen betyder i
bergslagslandskapet. Vägen söker sig från bygd till bygd,
den träder upp dem som smultron på ett grässtrå; det ligger
i dess natur. Av de milsvida skogsdjup, som gömma sig i
vägnätets väldiga maskor, ser resenären blott flyktiga
glimtar. Men söker man sig från bygd till bygd längs de ensliga
stigar, som bara en gammal skogstorpare eller en inbiten
älgjägare känner helt till, då får man en annan och riktigare
uppfattning om bergslagsnaturens storhet, karghet och
ödslighet. Då blir färden över skogsbackar med älgarnas
par-ningsgropar, förbi fällen där mjölkens spiror i täta flockar
glänsa som snödrivoi vid fröspridningstiden, över
vitmossmyrar, där den nordliga dvärgbjörken lapar myrväta och
solsken, långs kärr där vattenklövern blommar i starren.
Näckrostjärnar skymta. En sjö vidgar sig med stenstränder och
starrstränder, en eller annan gles vass, och skogstystnad kring
det klara vattnet. Ett kargt landskap, men till sin prägel
svenskt, med något av en folkvisas genomskinliga svårmod.
’o o o
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
