Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergslagsnatur, av författaren Severin Schiöler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Odlingsbygderna äro med förkärlek knutna till ådalarnas
och de relativt stora och lågtliggande sjöbäckenens lerjordar.
Det är dessas näringsidkare mark som ger dem deras
lummighet, särskilt utpräglad där stråk av urkalk genomkorsa
berggrunden. Men även här kikar kargheten fram bakom
löv-grönskan. Det är så mycket som saknas av det som ger
slätterna kring Mälaren och Hjälmaren deras karaktär.
Framför allt den breda, storvulna eken, som inte på allvar vågar
sig in i Bergslagen. Lönnen är jämte björken Bergslagens
vanligaste gårdsträd. Och där lövgrönskan verkar frodigast,
är det framför allt detta inslag av lönn som bidrager därtill.
Dess tunga, mäktigt rundvälvda kronor ha en sällsam
förmåga att skänka hela det omgivande landskapet en prägel
av lummighet. Men det mest karaktäristiska lövträdet är
eljest, åtminstone i kalktrakterna, den lågvuxna, av
snylt-svampar, ullöss och annat otyg älskade gråalen, på god jord
stundom frisk och vacker, men alltför ofta förtidshärjad,
utpinad och torftig.
Även sjöarna ha sin tydliga prägel av karghet.
Slättsjöarnas rika, täta vassar och yppiga flora i övrigt finner
man sällan här. Däras natur är en annan än slättsjöarnas.
Inga flacka, grunda vattensamlingar, utan uppdämda
sprick-dalssjöar, inte sällan djupa nog. Tillflödena komma inte från
lerbygder, utan huvudsakligen från moränmark. Vattnet blir
därför näringsfattigare, men också klarare, och växtligheten
vanligen sparsam: glesa vassar, notblomster, litet nate och
yviga starrtuvor. Blott kring bäckmynningar, i dammar och
tjärnar kan växtligheten bli rikare.
Att det trots allt inte finnes någon i egentlig mening orörd
natur i Bergslagen, behöver knappast sägas. Här gäller
samma som för i det närmaste hela vårt land.
Rationaliseringen inom jordbruk och skogsbruk lämnar knappast en
fläck av jorden oberörd. Lövhagar och slåtterängar, som
själva uppkommit genom inverkan av äldre, nu övergivna
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
