Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världens enda fridlysta insekt, av redaktör Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att en sakkunnig entomolog fått närvara vid utväljandet av
ekarna. Det kunde ju tänkas att larvernas angrepp på dessa
fridlysta ekar voro slutförda, att gnaghålen voro gamla och
inga larver sålunda funnos i ekarna. Därför blev det glädje
i entomologernas läger, då C. B. Gaunitz i Entomologisk
Tidskrift 1935 kunde meddela att han sommaren 1934 av en
naturintresserad herre fått en uppgift om att ekbocken för
första gången på lång tid åter iakttagits vid Halltorp och
sedermera själv påträffade det märkliga djuret i livslevande
utvecklade exemplar. Han hade turen att få se bl. a. en
jätteekbock som nykläckt klev ut ur hålet i ekbarken och såg
sig omkring.
Stora ekbocken var således ej utdöd vid Halltorp, men
detta skulle säkerligen ha varit fallet, om de angripna
jätteekarna icke hade fridlysts. Växter utrotas svårligen genom
att botanister skövla naturens förråd. De ha en ovanlig
förmåga att bita sig fast och segt hålla sig kvar. Men tag bort
förutsättningarna för deras trivsel, genom utdikning,
torrläggning, odling o. s. v., och de försvinna helt. Detsamma
gäller i ännu högre grad för insekterna. Vi veta huru svårt
det är att bli av med skadedjuren bland dem, t. ex.
jordloppor på kål. Enda radikala medlet är nästan att utrota
kålen. Det hade ej heller varit lätt att utrota stora ekbocken
även om entomologer bortplockat alla exemplar som visade
sig, ty larverna leva i 3 år, och alltid sticka sig så många
utvecklade exemplar undan, att djurstammen ej helt går
under på det sättet. Men hade alla ekarna nedhuggits, då
hade det också varit helt slut med den ståtliga och intressanta
insekten. Nu bör den kunna klara sig och stammen ökas,
ty nu äro ju både ekar och ekbockar fridlysta, ”en särdeles
kombination” såsom professor Carl Skottsberg uttryckte sig
vid ett dendrologernas besök vid Halltorp.
Man får nu hoppas att fridlysningen av dessa tusenåriga
ekar vid Halltorp icke kom för sent för de många andra
märkliga om ock ej så paranta ekinsekter vilka sedan den
post-glaciala värmeperioden kvarlevat på denna i den svenska
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
