Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världens enda fridlysta insekt, av redaktör Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fängelse? Timmerbockens ytterligt långa antenner, hans
långa ben, hans oböjliga harnesk skulle möta ett
oöverstigligt hinder i den trånga och slingrande gången. Hur bär sig
nu larven åt för att hans alter ego, timmerbocken, skall
komma ut i friheten och solljuset. Jo, då han känner timmen
efter de tre åren vara slagen, gräver och gnager han ihärdigt
tills han kommer ända ut till barken, av vilken han lämnar
blott en yttre skorpa, en lätt gardin så att säga, orörd. Här
bereder han sig en luxuöst inredd puppkammare, fodrad med
av honom avskrapat trädun och inåt stängd av ett kritvitt
lock, gjort av utsöndringar från larvens tarmkanal. Larven
vänder nu sitt huvud mot den tunna barkskiljeväggen. Detta
är en ytterst viktig detalj. Skulle larven i distraktion glömma
denna formalitet, så vore den färdiga timmerbocken
rädd-ningslöst förlorad. Hans vagga bleve hans fängelse, ty den
utvecklade insekten kan i sitt hårda pansar icke vända sig
i puppkammaren.
Det behöver knappast tilläggas, att larven aldrig begår
en dylik distraktion.
Här i denna kammare, skild från yttervärlden endast
genom denna tunna hinna, avkastar larven för sista gången
sin hud och ikläder sig en puppas skepnad. Då tiden är
mogen, avkastar även puppan sin klädnad, puppan som ligger
med huvudet mot hinnväggen, och den nyfödde Cerambyx
har nu endast att med sina skarpa käkar fila litet på den
tunna skärmen och stöta till med pannan, så är han fri att
träda ut i solskenet på den sekelgamla ekens bark.
Ett under av instinkt har fullbordats. Det har fullbordats
för att timmerbocken skall komma ut i ljuset och friheten,
till kärlekens fröjder under några korta sommardagar, under
vilka honan hinner lägga sina ägg i ekbarkens springor och
släktets fortbestånd tryggas.
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
