Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönt: det händer ibland att vadarna ta höjden, när de blivit
uppskrämda, och fortsätta resan till havskusten västerut.
Länge hade jag inte suttit i gömstället, förrän det började
bli livligt. Några drillsnäppor kommo i studsande flykt och
slogo till på dyn, vippande stjärten och knyckande bakåt
med nacken, innan de satte i gång med sin flugjakt. Det var
som en grå matta på gyttjan av små slamflugor, så näring
tröt inte. Sedan kom en sädesärla, som satte sig på en liten
dykoka, inte större än ett tiotal ärlesteg tvärs över. Men där
höll hon sig väl en halvtimme och idkade framgångsrikt jakt
på flygfän, som satte sig där eller flög förbi, så hon ’blev
alldeles mätt.
Så kommo fåglarna på allvar. Det hördes på långt håll
att den stora flocken var i rörelse1: gluttarnas tju-tju-tju,
svartsnäppornas tjuitt, rödbenornas tju-hu, grönbenornas
jiff-jiff-jiff, större strandpiparnas tu-ip, kärrsnäppornas kyrrrv . .
Några ögonblick därefter hade jag så ett par hundra fåglar
på scenen framför mitt gömställe!
Majoriteten av fåglarna var brushanar, stillsamma, enkelt
skrudade varelser, som sökte föda utan att göra något
väsen av sig. Märkligt nog voro de flesta gamla hannar, väl
trettio av det halva hundratalet individer. Hur annorlunda
än för ett par månader sedan uppe i nordlandet! Jag minns
en sådan samling brushanar på den stora myren Pirtimäs.
Det var trettio hanar i full rustning, en bar snövit
fjädersköld, obligatorisk i varje ordentlig lek, de övriga voro en
brokig samling med sköldar och tofsar i svart, grått, gult
cch rävrött, rent i skilda nyanser, fläckat, bandat, med lika
eller olika färg på sköld och tofs. Och som de slogos! De
rände hit och dit, togo hopp, fäktade och flydde, än
kämpades bröst mot bröst, än utdelades fula hugg i nacken. Det
brokiga, ljudlösa spelet verkade ganska fantastiskt ute på den
ändlösa tundran, belyst av nattsolens röda sken och
ackompanjerat av alfågelns klarinett, sångsvanens horn och
blåhakens klingklang. Nu var det som sagt inte mycket kvar
av ståten från vårleken, men de väckte kära minnen till livs.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
