Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fågeliakttagelser vid Oset, av författaren Erik Rosenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett tiotal storspovar, som vilade på sandudden ett stycke
bort, och en passerande småspov, noterades.
Bland femtitalet kärrsnäppor sprungo några närstående
fåglar omkring, som hade samma vackert roströda färg som
myrspovarna. Även dessa voro långväga resenärer:
kustsnäppor, 3 stycken kortnälbbade och lågbenta, stora och
tjocka snäppor från Taimyr eller någon annanstans i
nordligaste Sibirien, och 7 spovsnäppor, bågnäbbade och sirliga,
mindre än kustsnäpporna men något större än
kärrsnäpporna, komna från tundran öster om Jenesei. Fram och tillbaka
kilade en liten fågel, som hade mycket bråttom: en
små-snäppa från ishavskusten.
Vred jag litet på mig och tittade mot den höga rörvassen
på andra sidan viken, kunde jag se åtskilliga strimmiga
enkel-beckasiner, som gingo där och sonderade dyn med sina långa
näbbar. Beckasinerna inräknade blir det 21 arter småvadare,
som visade sig här på förmiddagen, vilket måste anses som
ganska bra. 1 själva verket ha alla nordliga vadarefåglar,
som regelbundet rasta på Ölands södra udde, vid Skanör,
Skälderviken och Morups tånge — de bekanta
fågelstationerna vid våra sydliga kuster — också visat sig vid Oset. Sedan
jag skrev om dessa sträckfåglar i boken ”Oset och
Kvisma-ren”, har jag fått in de resterande arterna sandlöparen och
smalnäbbade simsnäppan samt den ovan omnämnda
myrsnäppan. Oset torde nog få anses som den bästa
observationsplatsen för dessa fågelarter i inlandet.
Men det var inte bara småvadarna, som kommo till synes.
Krickorna kommo snart tillbaka, hela svärmen, och några
sothöns summo fram och åter i det lilla sundet mellan viken
och sjön. Där stod också plötsligt en stor häger och stirrade
en halvtimme, innan han började att sakta och oändligt
försiktigt vandra omkring och fånga småfisk med blixtsnabba
hugg. Hägrar finnas alltid härnere om eftersommaren, alltid
årsungar från Sydsverige och lustigt nog i ungefär samma
antal och på precis samma ställen. På stenarna utanför
Jon-Anders holme vid Venalandet stå så gott som alltid 4—6
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
