Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ringmärkning av fåglar i Hasselfors-trakten, av brukstjänstemannen Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båda kommo vi från äventyret med mindre blessyrer. (Den
sorken, som ordnat ett så mjukt underlag, hade varit tack
värd). Min medhjälpare var icke värre däran, än att han
senare på kvällen kunde klättra upp i ett bivråkbo, som satt
högt i en gran. Jag var nästan säker på att det skulle bli
ringmärkning av. Men den gången blev jag lurad, vilket
hänt mig flera gånger tidigare, när det varit fråga om
bi-vråk. Boet innehöll endast en död, nyfångad sångtrastunge.
I övrigt var boet fint och pyntat, och färska kvistar av asp
saknades icke heller. Nedanför på marken låg ävenledes en
död sångtrastunge, säkert från samma kull, med uthackade
ögon. Hela sommaren hade jag sett bivråkarna i boets
närhet men ej tidigare undersökt, om de verkligen häckade.
Likartade förhållanden i bivråkens liv äro förut vid flera
tillfällen konstaterade, bl. a. av författaren E. Rosenberg
och jägmästare E. Rådberg.
Små episoder ur mina anteckningar.
För några år sedan, då jag en kväll var ute på jakt efter
fågelungar för märkning i Hasselfors omgivningar, var det
ett par lövsångare, som med sina karakteristiska locktoner
drog mig in i deras område. Jag gömde mig i ett buskage
i närheten för att lättare kunna studera deras förehavanden
eller vakta ut deras bo. Väl en halvtimme stod jag stilla
och betraktade dem, där de oroligt, under oupphörligt
lockande flögo av och an i trädkronorna utan att bry sig om
marken. Att de hade bo i närheten blev jag övertygad om,
ty båda hade mat i näbben. Myggen var så besvärlig, att
jag måste uppgiva försöket att finna deras bo och lämnade
platsen med beslutet att nästa dag göra ett nytt försök.
Då jag dagen därpå infann mig på platsen, upprepades
samma manöver som dagen förut, men fåglarna voro nu
betydligt säkrare, varför jag beslutade mig för att vakta ut dem.
Gång på gång såg jag dem slå till i en liten en, men de
aktade sig för att gå ned på marken. Jag väntade både
länge och väl, att de skulle förråda boet, men då de icke
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
