Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddet och dess utveckling, av jägmästaren Herman Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Initiativet till fridlysning av naturminnesmärken tages
dels av enskilda, dels av naturskyddsinspektören, som
dessutom yttrar sig över ansökningarna. Någon ytterligare
statlig eller enskild organisation av naturskyddet finnes f. n. ej,
och man efterlyser därför i Finland en speciell
naturskyddsförening med filialer och ombud samt ett fackråd
sammansatt av sakkunniga i de olika naturvetenskapliga disciplinerna.
Jag har gömt Danmark till sist, inte därför att det är den
ringaste bland de nordiska bröderna — det är i själva verket
tvärtom i fråga om naturskyddet — utan därför att
utvecklingen här går i andra banor än i Sverige, Norge och
Finland, som mera kopierat varandra. Sedan 1937 har
Danmark antagligen världens modernaste
naturskyddslagstiftning, varför jag här skall lämna mera utrymme för att
redogöra för denna.
Saken togs i Danmark upp 1911 med bildandet av en
”folklig organisation på bredast möjliga grund”. En
naturvetenskaplig förpost startade 1905 i Köpenhamn, men något
samarbete blev det ej förrän för ett tiotal år sedan.
Naturskyddet hade i det tätbefolkade Danmark att rensa upp
förhållanden, som endast krävde praktiska tag, icke
naturvetenskaplig skolning. Att de dock senare förenades, har givit
ytterligare resning åt det danska naturskyddet — namnet
täcker knappast längre den verksamhet det här gäller.
Föreningens angelägnaste uppgift var att skydda den
danska havsstranden, särskilt nära storstäderna, som på långa
sträckor var belamrad och spärrad av enskilda, till
allmänhetens förfång. År 1917 fick man en lag, efter vilken under
årens lopp en mängd fridlysningar kunnat vidtagas, av allra
största värde för dansk natur samt för fostrandet av
allmänheten att vara värdig umgänget med naturen — det är detta
senare inslaget i arbetet, som är så speciellt för vårt södra
grannland.
Ehuru detta inslag i programmet tagit stor del av arbetet,
får ingalunda förbises de naturskyddsåtgärder, som
genomförts och som gällt landets specifika naturvärden, som man
110
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
