Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergsklyftor eller gömmor i Tiveden, av kyrkoherden Karl Bäckgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kall vinternatt. Han lyckades ta sig upp genom
skorstenen och ut på fästningens tak. Härifrån firade han sig
ned medelst täcke och lakan, som han fått med. Emellertid
var avståndet ned till marken betydande. Kasta sig
handlöst ned måste han och skulle säkerligen ha skadat sig till
döds, om det ej turat sig så väl för honom, att han föll uti
en stor snödriva. Upp ur snön och ut på isen bar det nu.
Kurs sattes på Norge. Ivrig var han och kanske något
”snurrig” av fallet. Och mörkt var det. Allt nog, när det
började dagas, fann han till sin förfäran, att han kretsat
kring fästningsön. Nu blev det att skynda bort därifrån
mot gränsen till grannlandet i norr. Den flyende uppges ha
kommit till ett vattendrag, som gick öppet. Han kastade av
sig kläderna, band dem i ett knyte på ryggen och tog sig
simmande över. Nu brände ej marken längre under hans
fötter. Han var i Norge. Första natten tillbringade han i
en ladugård. I grannlandet livnärde han sig huvudsakligen
som kreatursbotare. Egendomligt var att omskrivne person
i Norge lyckades komma över handlingar, som varit
förkomna och som uppvisade äganderätt för St. Björstorps
hemmansägare till en självbärande slåtteräng, den s. k.
Vagerstahagen. Papperen i fråga uppges ha olovligen förts
till grannlandet av någon tjänsteman å Örebro slott. Så se
vi här det ordet besannat: ”Det ges intet ont, som icke har
något gott med sig”,
o o o
Efter sex år vände Bengt Bengtsson hem igen. Han hade
sitt tillhåll i en bergshåla i Östra hagen vid Stora Björstorp.
Genom visslingar och jaktsignaler gav han sig där till känna,
och släktingar buro till honom mat och vad han i övrigt kunde
behöva. Osäker för rättvisans handhavare begav han sig
åter till Norge för att efter sex år ånyo återvända till
hemtrakten. Släktingarna skulle helst önskat, att han hållit sig
borta. Hustrun uppges ha sagt, att hon ej brydde sig mer
om honom än om de utslitna skor hon för 20 år sedan kastat
bort. Den fredlöse blev gripen och bortförd. Ingen vet
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
