Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket som smyckat sitt land, av professor J. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FoIL» som
smyckat sitt lanJ.
Av J. G. ANDERSSON.
från sekreteraren i Örebro Läns Naturskyddsförening
mottog jag helt nyligen en anmodan att lämna ett
bidrag till det nummer av årsskriften som nu är
under utarbetande. Doktor Broddeson hade nog
närmast tänkt sig att jag skulle bidraga med något geologiskt
ämne, men jag utbad mig och fick hans tillåtelse att med
visning av några bilder från mina kinesiska år framlägga en
i viss mån kättersk tanke rörande naturskyddsrörelsen. Jag
hoppas att naturskyddets främjare till sist skola finna, att
jag ej sviker deras stora sak, även om jag har min egen
mening om innebörden av deras arbete.
Må jag då först fråga: ha vi här i Sverige annat än i
fjällen och ute i den yttersta stormsvepta skärgården någon
ursprunglig orörd natur?
Vad då först åkerlandet beträffar är ju saken utan vidare
klar. Här ha vi en starkt specialiserad och sig ständigt
förnyande kulturtyp, där nu endast stengärdesgårdar och
od-lingsrösen antyda arten av den jungfruliga mark, i vilken
odlaren satte hacka och spade.
Men så ha vi skogen. När stadsbon på sin semester eller
sina week end-färder kommer ut i skogen, tror han sig nog
vara ute i ett stycke i det hela orörd natur. Men i
verkligheten är ju den växtliga skogen (till skillnad från försumpade
skogspartier, som för resten genom utdikning allt mer
reduceras) en sedan ett halvt århundrade väl reglerad kulturtyp,
visserligen ej så specialiserad som åkerjorden, men en kultur-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
