Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket som smyckat sitt land, av professor J. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passera. I första hand är det naturligtvis platsens säregna
täcka ’behag, den öppna gläntan i skogen med en jämn, fast
gräsmatta, där under olika tider av sommaren smultron och
blodriskor fägna ögat. Men det är mycket av osynliga värden
i anblicken av en gammal kolbotten. Det är ett stycke av
det förflutna, en storhetstid i skogens historia som i den
formen aldrig återkommer. Ha vi tur finna vi ännu grunden
till kolarens infallna koja, från vilken han under mörka nätter
vaktade över milans nycker. Sagan och sägnen ha ännu
hemortsrätt på de gamla kolbottnarna, där i den gamla goda
tiden någon ’gång ett intrigant men tjusigt fruntimmer,
Skogsfrun, gjorde ett besök hos den ensamme milvakten.
Även skogsfallen höra mest till det förflutna, om än lokala
förhållanden någon gång ge anledning till att ett stycke
skogsmark kalhugges, eventuellt med kvarlämnande av glest
stående frötallar.
Finnes det någonting i skogen så lockande för barnen
som just fallen med ett uppflammande av bärväxten, särskilt
smultron, blåbär och hallon. En granne till mig som kan sin
sak berättar om de gyllene tiderna i hans unga år, då
trakthuggningen var allmän och hela foror av blåbär sändes till
Örebro och smultronen plockades kanntals på de solbadade
skogsfallen.
Skogsfallen bjuda också på tavlor, vilka höra till dem
som varaktigast inpräglas i vårt minne. Frötallarna ge oss
en fri överblick av furans mäktiga arkitektur, som den orörda
skogen aldrig visar, Och anblicken av ett skogskrön med en
gles rad av furor, som stå fritt mot rymden, ger bättre än
något annat en bild av det svenska skogslandets säregna
enslighet.
Förutom det slutna skogsbeståndets smäckra, resliga fura,
finnes det en annan växtform, som möter oss på kala karga
Bild 2 visar Pekings stadsmur och den yttre vallgraven. I detta
landskap finnes absolut ingenting av orörd natur. Varje detalj är
danad med spade eller murslev. Men ändå, vilket pastoralt lugn vilar
ej över bilden med ”Peking ducks” simmande på vallgravens vatten.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
