Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket som smyckat sitt land, av professor J. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannaålder. Det står alldeles fritt i åkerjorden tätt invid
eko nom ihusen. Inom Bobackens åkerområde resa sig också
två ståtliga, yppigt växande ekar, ett trädslag som är sällsynt
här, där asken tagit ekens roll i lövlundsfloran.
Som ett exempel på hur lätt vi naturskyddsvänner äro
villiga att acceptera människans ingrepp på de stora träden,
blott ingreppet skapar en för ögat tilltalande effekt, vill jag
erinra om att Lekhytte by vid sidan av sin till stor del
ålderdomliga bebyggelse har sin främsta prydnad i de hamlade
stora träden (ask, lönn och björk). Under år av fodeiibrist
hugger man ner grenkronorna så att träden under de första
åren stå som fula kompakta målarborstar. Men med åren
växer det ut en ny, egendomligt formad grenkrona. Ännu
under den foderfattiga sommaren 1941 tillgreps här allmänt
denna utväg att dryga ut fodret med torra lövruskor. Kring
infarten till Lunnagården stå en del för mycket länge sedan
hamlade träd med praktfulla sekundärkronor. De gamla
björkarna se ut som mångarmade grenstakar med höga
lodräta vita ljus, och en gammal ask inne på gårdsplanen bildar
med sin omfångsrika krona ett sannskyldigt vårdträd.
Att vi människor genom att bjuda ljus och drivande mylla
åt skogens träd och buskar kunna få fram praktfulla solitärer
kan visas så i smått som stort. Tibasten är en av de mest
tjusande småbuskarna i våra lövlundar, en blyg liten medlem
i ett mot ljuset strävande sällskap, med några spiniga kvistar
djupt inne i snårens skugga. Men om dryaden Daphnes
namne föres ut i måttligt ljus och god jord, sväller den ut
till en meterhög yppigt rundad buske, som i april—maj på
bar kvist är täckt av ett härligt doftande blomsterflor.
För övrigt är ju hela lövängen med sina solöppna
blomsterrika gläntor ett minne från en förgången slåtter- och
beteskultur. Att vi älska den så högt, att naturvännerna göra
Bild 5 är hämtad från det ödsliga, nästan steppartade landskapet
i nordöstra Kansu, ett minnesmärke över en storman, ett monument,
som nästan slets itu av den våldsamma jordbävningen som den 16
december 1920 ödeläde denna del av Kina.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
