Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket som smyckat sitt land, av professor J. Gunnar Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men under dessa vandringar kommer det ofta för mig
hågkomster från det stora land i Fjärran Östern, åt vars
studium jag ägnade stora delar av ett kvartssekel.
När jag nu går att berätta något om detta flitiga och
fredsälskande folk, som jag i titeln till denna uppsats givit
hedersnamnet ”Folket som smyckat sitt land”, vill jag göra
det helt enkelt genom att kommentera några av mina bilder.
Men dessförinnan måste jag inledningsvis nämna, att det
kinesiska folket gjort sig skyldigt till en dödssynd, för vilken
dessa arma människor nu undergå en mycket bitter botgöring.
Stora delar av Kina är i nutiden skoglöst på ett sätt som vi
näppeligen kunna föreställa oss, Den kinesiska bondkvinnan
eldar under sin gryta med småris som hon samlat på de kala
kullarna och för resten med halm, som torde vana
lantbefolkningens förnämsta bränsle.
Mina undersökningar av Kinas stenålder visa, att landet
för femtusen år sedan var rikt på skogsväxt. Skogens
förintande skulle jag vilja återföra delvis till sociala och
politiska missförhållanden, inbördeskrig, röveri och
skatte-utpressning, som allt hållit folket i armod. I alla händelser
är landet i det närmaste skoglöst, och detta är dess
ödes-digrare som ej blott skogen försvunnit utan med den också
det jordtäcke, som de våldsamma sommarregnen spolat ner
från de skoglösa sluttningarna.
Kanske är det till en del en omedveten känsla att något
högst väsentligt saknas, som gör att folket med sådan
uthållighet och framgång genom århundraden med alla till buds
stående medel bemödat sig att smycka landet. I alla
händelser är nog skoglösheten underläget till den trädkult av vilken
Bild 8 visar bron över en flod i Östra Tibet på gränsen till
provinsen Szechuan. Kan man tänka sig en mer tjusande bild av
sammanvävd natur och människoverk än den blomrika grönskan på
stenkoren som uppbära bron?
Bild 9 (se Pl. II) stammar från en dalgång i Östra Tibet. I fonden
reser sig Minya Zhara, Fjällens drottning, som glaciärkrönt stiger
upp till 5.900 meters höjd. Även här det mänskliga inslaget, denna
gång helt tillfälligt. Skulle ej bilden varit fattigare utan vårt läger
och våra betande karavandjur?
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
