Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lysmaskens bröllopsilluminering, av redaktör Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Även Italien har sin eldfluga, Luciola italica, hos vilken
ihanens ljus i styrka t. o. m. överträffar honans, och de
bevingade hanarna liksom de kortvingade honorna av
Mellaneuropas eldfluga Phausis splendidula lysa båda klart och
rent. Här i Norden ha vi uti vår lysmask Lampyris noctiluca
en representant för eldflugornas grupp, men hans ljus, som
för övrigt nästan helt är förbehållet honan, är endast en svag
avglans av de tropiska arternas, och hos denna vår art är
det för övrigt egentligen endast honan som lyser. Detta
sistnämnda förhållande gör emellertid den vanliga lysmasken
särskilt intressant, ty det röjer tydligt, att lysfönmågan står
i fortplantningens tjänst, något som för övrigt med ett enkelt
experiment på ett övertygande sätt kan visas, om man har
en lysmaskhona till hands. Men lysmasken är i våra trakter
ingen allmännare företeelse, och då vidare vissa
omständigheter måste föreligga (en viss värme- och fuktighetsgrad i
luften bl. a.), så är det nog inte så många naturintresserade
kvälls- och nattvandrare i örebrotrakten, som sett en lysmask
lysa. Det tillhör mina tidigare minnen, då jag såg det första
gången. Det var vid Adolfsberg, på den tid då där ännu
funnos fuktiga sänkor i skogen, i vilken villorna då inte stodo
så tätt som nu. Lysmasken älskar fuktig mark, och det
sammanhänger med att han åtminstone som larv är ett
rovdjur, som kryper fram på jakt efter ett alldeles speciellt slag
av rov, nämligen sniglar och snäckor. Dessa sky ju oftast
torrare marker och trivas bäst i skugga och fukt. Här vid
Adolfsberg tindrade det här och där vid kanten av ett litet
skogskärr, men det var inte alla sommarkvällar och
sommarnätter, utan endast då luften var stilla, så där fuktljum som
den kunde vara under junikvällar förr. Men då var det
bröllopsväder för lysmasken, och då jag ett år bodde i en
stuga vid Adolfsberg, hände det att då jag på kvällen för
öppet fönster låg och läste vid skenet av en lampa, så kom
genom fönstret en lysmaskhane inflygande, ditlockad av
ljuset, som han kanske tog som signal från en väntande
älskande.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
