Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En dag i Tiveden, av fil. d:r Bertil E. Halden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grusåsarna vittna som ibekant om smältvattnets vägar
under isavsmältningstiden. Vi kunna vara övertygade om, att
utom de ovannämnda båda isälvsstråken (Olshammarsåsen
och Getryggen) åtskilliga andra av de många sprickdalarna
dirigerat smältvattensströmmar. Ett par exempel kunna
anges, observerade den ”dag i Tiveden”, som bildar
utgångspunkten för dessa resonemang. Vid Mon N om Booksjön
sammanstråla, som inledningsvis citerats, några sprickdalar
från flera håll. Just här ligger ett sandfält, vars yta invid
landsvägen befanns nå 132 m ö. h. (barometerbestämning
med Bocksjöns yta 99 m ö. h. som utgångspunkt). — Vid
Trämon nedom mynningen av Trolldalen väster om Sandsjö
sågs ett grusfält, vars yta, likaledes enl.
barometerbestämning (från S. Asplången med en antagen vattenyta 116—117
m ö. h.), råkar ligga på metern lika högt som sanden i
Mon. Det har nu sitt intresse att jämföra dessa siffror med
dem, som av G. De Geer angivits som gränsvärden för det
senglaciala havet (”marina gränsen”) på trakten, mindre än
två mil västerut. Vid en punkt, belägen några km N om
Tiveds kyrka, står c:a 136 meter och en knapp halvmil
N om Undenäs angives c:a 130 m. Det ligger därför nära
till hands att uppfatta de båda iakttagna sedimenten från
Tivedens östra sida såsom smältvattnets deltabildningar i det
senglaciala havet.
Vi övergå nu till en annan sida av Tivedens natur —
växtligheten. I anslutning till de bäckar och källor, som anträffas
i dalgångarna, kan man räkna med att mineraljordens
egenskaper tydligast skola återspeglas i vegetationen. De block av
mer basrika, lättvittraRde bergarter, som i det föregående
omnämnts, tillhörde visserligen åsgruset. Men det finns skäl
att förmoda, att moränjorden har ett någorlunda motsvarande
innehåll. Kombinationen av rinnande vatten (i markytan eller
på djup, åtkomliga för en del växters rötter) och någorlunda
basrik mineraljord resp, berggrund är i själva verket en av
de bästa förutsättningarna för en artrik och yppig vegetation.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
