Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från naturlandskapet kring Tisaren, av läroverksadjunkten Arvid Bergdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om dalen. Den tillhör emellertid den mest förtätade obygden,
där knappast andra än skogshuggare känna stigarna och dit
ingen i onödan ger sig in.
Vad är nu dessa dalar för märkliga bildningar, hur ha
de uppkommit? Om orsakerna till själva sprickornas
uppkomst och anläggning tvista ännu de lärde, och det är inte
värt att här försöka gå in på dessa spörsmål. Endast några
rader till allmän orientering.
Jordskorpan ligger under starkt tryck från olika håll.
Mest intresserar oss här sidotrycket, som kan vecka den
formbara, på djupet liggande delen av jordskorpan, medan
samtidigt de stela ytlagren, som ej kunna böjas, i stället
brista. Därvid kan smältflytande lösning (magmia) tränga
upp i sådana djupgående sprickor, som ej av trycket hållas
stängda, och nå upp till ytan eller stanna på större eller
mindre djup under denna. I den fyllda sprickan tjänstgör
magman, innan den hunnit stelna, som ett smörjmedel mellan
blocken, som därigenom lättare kunna förskjuta sig i
riktning mot minsta motståndet. Tränga däremot inga
minerallösningar upp, riva blockens kanter direkt mot varandra,
varigenom de trasas sönder och massor av små mellanblock
uppkomma. I det sprickbälte, som så bildats, visa stora som
små block ofta tätt ställda glidspår, vilka ange, hur blocken
rört sig inbötdes. Trots räfflorna kan man ofta se, att någon
kvarstående förskjutning mellan blocken ej ägt rum, varför
det mest måste vara fråga om en fram- och återgående rörelse
i samma spår.
Med magmans hjälp plomberades alltså en del av
sprickorna och läktes åter ihop. Men nya spänningstillstånd med
växlande riktning och styrka uppstodo under tidernas lopp,
och vid upprepade tillfällen bräcktes åter jordskorpan sönder.
Det visade sig nu, och detta icke minst i Tisarbergen, att
plomberingen ej alltid höll vid förnyade påfrestningar. På
många ställen utlöstes tryokspänningen just utefter de gamla
frakturerna, och såren gingo upp på nytt. I dessa hade
magman stelnat och bildat gångar av diabas, som nu revos
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
