Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från naturlandskapet kring Tisaren, av läroverksadjunkten Arvid Bergdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stuga är sluttningen som ondulerad av strandvallar mellan
70-och 90-metersnivåema, och mjölbyjärnvägens banvall vilar en
lång sträcka på en sådan. Högst upp är strandgruset så
ursköljt, att endast de större stenarna ligga kvar som nästan
vegetationisfria klappersträngar. Sådana finnas på flera håll.
På Tisarbergens sluttning mot Sandviken ligga mycket vackra
klapperstensfält, förmodligen de bäst utbildade på Tylöskogs
nordrand. Fig. 5. De upppträda i breda terrasser med ett par
meters nivåskillnad och nå ganska högt upp, den översta till
133 m ö. h. Ännu flera meter högre kan man se hur havet
arbetat, men det strandgrus, som här ligger, är sämre sorterat
och stenarna föga avrundade. Det ser ut som om
landhöjningen till en början skett med stor snabbhet, så att stenarna
hunno nötas endast helt obetydligt, innan de lyftes upp ovan
vågsvallet.
Stora mängder grus och sand ha genom havets
verksamhet spolats ner från höjderna. Ett starkt intryck härav får
man vid BreSlätt (Östansjö), där det höga Vångerudsbergets
nordsluttning blivit alldeles rensköljt från morän frånsett den
över havet uppstickande toppen. Det genomsvallade
materialet ligger som Väldiga bankar vid bergets fot, de grova
grus- och klappervallarna överst, och har tidigare uppfattats
såsom rullstensgrus.
Från Djupadals botten vid Viken stiger nyckelhultsvägen
raskt, passerar Bygget och Kumla idrottsförenings
slalom-bana och är strax därefter uppe på en bred jämn terrass,
som långsamt stiger mot öster till 141 m ö. h. Detta är en
intressant lökal, av ortens folk kallad Bränn (= Brunnen) och
av Sernander beskriven för mer än 50 år sedan. Terrassen
övergår åt öster i en strandvall, som dämmer upp en ett par
meter djup bassäng, i vilken vatten från ett par små bäckar,
som nedrinna från höjderna ovanför, samlas. Sällan eller
aldrig ser man ”brunnen” full, emedan dräneringen äger rum
från dess botten tvärs igenom grusvallen. Fig. 7. En vår
med rikligt vattenflöde, då bassängen höll ganska mycket
vatten, funnos tre rikt givande källor i dalbottnen rakt nedan-
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
