Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sannolikt bofynd av rördrom i Tåkern, av jägmästaren docenten Edvard Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra pojkar i följe voro vi — mina båda kusiner Gustaf
och Erik M., den glade och humoristiske H., prästsonen från
Västergötland som senare emigrerade till Förenta Staterna
och slutligen skall hava hamnat på Filippinerna, och slutligen
jag själv — vilka pingstafton gåvo oss iväg med ångbåt
från Jönköping till Hästholmen. Vi hade för avsikt att ägna
pingstdagen åt äggsamlande och botanisering vid Tåkern,
annandagen åt den stora folkfesten på ”Hjässatorget” uppe
på Omberg, dit alltid stora Skaror människor från både
Östergötland, Småland och Västergötland brukade samlas på
denna dag. Från Hästholmen fortsatte vi med tåg till
Väversunda. Utanför denna plats, som ligger omedelbart invid
Tåkerns västra strand, utbredde sig då liksom nu sjöns
största sammanhängande vassområde, detsamma som nyligen
låtit tala om sig med anledning av ett omfattande
invall-nings- och torrläggningsförslag.
Vid vår ankomst till Väversunda var dagen redan långt
framskriden, vår första omsorg blev därför att skaffa oss ett
ikvarter för natten. I närheten av en plats, som på
general-stabskartan betecknas som Lundtorp, lät en hjälpsam bonde
oss komma in i sin lada, där vi — givetvis med kläderna
på — kunde sträcka ut oss i höet.
Åtminstone till en början blev det dock icke fråga om
någon sömn. Ladan låg nämligen helt nära sjön, och från
denna ljöd en nära nog öronbedövande kör av fågelröster
och läten av det mest olikartade slag in till oss genom
byggnadens gistna väggar, där den vårnattsljusa himlen överallt
lyste mellan brädfogarna. N u, ett halvt sekel efteråt, vet
jag naturligtvis från vilka arter flertalet av stämmorna
härrörde sig i denna överväldigande konsert, som jag ännu, när
helst jag så viil, kan höra ljuda i mitt minne. D å var
däremot nästan allt nytt och mycket därav även okänt såväl
för mig som för kamraterna: rörsångarnas oavlåtliga
skärrande, som så att säga utgjorde det grundtema, genom vilket
en mängd mera särpräglade läten bröto igenom, såsom
ändernas snatter, doppingarnas sträva kurranden, sot- och
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
