Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sannolikt bofynd av rördrom i Tåkern, av jägmästaren docenten Edvard Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sannolikt att redan vår värd, om han tillfrågats, skulle kunnat
upplysa oss om, att vad vi hört var rördrommens vårläte.
Ty ännu vid denna tid var helt visst kännedomen om denna
märkliga fågel ganska utbredd och levande bland de äldre
strandborna vid Tåkern. Till vår ursäkt kan endast anföras
att vi, alla våra inneboende intressen till trots, dock endast
voro omogna och okunniga ungdomar kring mitten av
tonåren. Det må i detta sammanhang anmärkas, att självaste
Linné — i sin ”Inledning till Historisk Beskrifning af
Småland”, av S. Rogberg, utgiven av Eric Ruda 1770 — om
sin småländska ungdoms- och skoltid yttrar, att han då ännu
var blind som en mullvad och för ung att vara uppmärksam,
”ty jag hade idke rätt fått ögon, utan war rå och dumb”.
Pingstdagen blev strålande vacker och ägnades helt åt
Tåkerns stränder och vassar med allt det för oss nya, som
där fanns att se. Vi förflyttade oss därvid i stort sett längs
sjöns norra strandlinje, från väster mot öster. Överallt, på
de fastare strandpartierna såväl som på de våtängsartade,
bland starrtuvor och fräkenfält i de blöta kärren och först
och sist ute i de väldiga vassfälten lockade ett fågelliv, som
ju numera för snart sagt varje naturvän är alltför välbekant
för att här behöva beröras, men som då till stor del för oss
hade nyhetens hela behag och tedde sig översvallande rikt.
Som lössläppta kalvar hastade vi från den ena platsen till
den andra. Än fann den ene än den andre av oss anledning
att kalla på kamraterna för att taga del av något nytt fynd.
Över ”gallstränderna” med deras sparsamma vegetation
och strödda kalkstensskärv skreko massor av vipor, ängsliga
för sina bon och ungar, men också en del andra vadare,
såsom strandpipare m. fl., hade här sitt tillhåll. På
gräs-rikare platser kunde en kärrsnäppa eller brushanehona lyfta
från de fyra skyddsfärgade äggen eller en gräsands- eller
Skedandshona från sitt dunkransade rede. I de höga
starr-tuvorna i ett av kärren funno vi även ett par bon av brunand,
oCkså det en ny bekantskap för oss. Visst blev det
huvudsakligen fågelägg, som packades in i våra portörer, men av
101
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
