Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sannolikt bofynd av rördrom i Tåkern, av jägmästaren docenten Edvard Wibeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skolbruk använda ”Svensk Elementar-flora” av N. /.
Andersson t. o. m. stod angiven endast från denna fyndplats.
De största och svårtillgängligaste, men därför också mest
lockande hemligheterna syntes oss dock de vida, högvuxna
vassdjunglerna gömma på. Helt avklädda så när som på
rockarna — vilka vi behövde för att kunna taga ägg i
fickorna! — vadade vi ut i de ändlösa bladvassfälten, vars
toppar mångenstädes nådde ett par meter över våra huvuden
och där vi endast med en viss svårighet kunde tränga oss
fram mellan de grova, tätt växande stråna. Se varandra
kunde vi ju i regel icke, men behöllo den ömsesidiga
kontakten genom upprepade rop och signaler. En viss signal
betydde, att vederbörande gjort något fynd, som kamraterna
kunde komma och se på. Det blev många sådana samlingar
kring sothöns- och doppingbon, ty även dessa hade ju för
oss nyhetens hela intresse. Själv hade jag sålunda aldrig
förut sett sådana, ja, så vitt jag nu kan minnas, icke ens
en levande sothöna eller skäggdopping. Den omfattande
spridning till stora delar av även västra Småland, bl. a. till
Bolmen och flera andra vassrika sjöar i denna trakt, som
båda dessa arter sedermera undergått, tillhör ett senare
tidsskede..
Vi hade nog redan hunnit bli en smula blaserade på de
många sothöns- och doppingbona och hade utan tvivel också
fickorna ganska fulla av ägg, när vi återigen lystrade till
samlingssignalen — om från någon av mina kusiner eller
från vännen H. minnes jag ej längre. Egentligen är det rätt
egendomligt, att den episod, varom jag nu berättar,
överhuvudtaget framstår med så pass många i minnet bevarade
detaljer, ty ingen av oss tyckte då, att det nya fyndet var
så värst märkvärdigt, snarare tvärtom. Vad vi samlats kring
var nämligen — såsom vi alla trodde utan någon som helst
misstanke, att det kunde vara fråga om någonting annat —
ett sothönsbo, vilket en gräsandshona fått infallet lägga
beslag på för egen räkning för att däri lägga sina ägg. Till
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
