Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vacker kväll i slutet av maj hare jag bestämt mig för
att leta reda på järnsparvens bo i det stora gransnåret vid
torpet Fiskarstugan. I flera år har järnsparven häckat här.
Ibland ha de haft sina bon i de tätaste granarna, men ibland
har någon av de enstaka enarna, som finnas insprängda här
och var, passat dem bättre som boträd. Tidigare på våren
hade jag hört järnsparven sjunga sin smånätta visa och var
därför tämligen säker på att finna honom häckande.
Tidigare på kvällen hade jag sökt efter andra fåglars
bon. Nu tog jag genaste vägen rakt genom terrängen direkt
på gransnåret. Det var ljumt i luften för att vara i maj, och
jag kände mig både svettig och varm, då jag kom fram. Jag
pustade därför ut en stund, och där jag satt kunde jag
avlyssna de olika fågelstämmorna runt omkring mig. Snåret
jag nu hade framför mig hyser rätt många häckande arter.
Förutom järnsparven häckar bofink, gulsparv, törnskata,
lövsångare, trädgårdssångare, svarthätta, ärtsångare, taltrast,
koltrast, rödhake, ringduva och ibland någon annan art. Även
nötskrikan brukar häcka någon gång, men den är ingen
trevlig gäst och naturligtvis inte alls omtyckt av de övriga
fåglarna.
Jag var färdig att börja letandet efter järnsparvens bo.
Unggranarna stå mycket tätt, på sin ställen bilda de riktiga
snärjen. Man måste därför ibland åla sig fram för att inte
onödigtvis rubba grenverket och komma i olycka för något
bo. Min vana trogen tog jag ena kanten av snåret först,
sedan en parallell linje tillbaka, och så vidare undan för
undan. Länge behövde jag inte söka, förrän jag träffade bon
av tal- oCh koltrast. Dessa antecknades oCh läget utmärktes.
Av erfarenhet vet jag huru svårt det understundom är att
återfinna bon man tidigare hittat, om man inte utmärker
platsen. Märket kan vara av enklaste slag. En liten avskuren
kvist eller annan lämplig markering är hjälp nog. Även ett
bo av lövsångare fann jag, men järnsparvens bo var värre
att hitta. Det tog mig ett par timmar att söka genom snåret.
Jag ville inte gärna ge mig, och därför gjorde jag ett
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
