Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om man är van, går det rätt fort att sätta på ringarna.
För en nybörjare blir tempot helt naturligt mera långsamt. I
kväll måste det gå undan, om vi skola hinna med alla
holkarna. Undan gick det också. Nästan alla kullarna voro jämna
och fulltaliga. Vid halv 11-tiden voro vi klara med
ringmärkningen. Vid en hastig sammanräkning funno vi, att vi hunnit
med 20 kullar om tillsammans 113 ungar plus en kull
talgoxar, som liksom fick följa med på köpet.
Kvällen därpå cyklar jag till Testabäcken. Där har
jag-minst ett trettiotal holkar som skall genomgås. Dessa äro
ej undersökta i förväg, varför det kommer att ta tid att gå
igenom dem.
Testabäcksgrabben, en liten yngling med 13 år på nacken,
lystrande till namnet Arne, möter med stege, hammare etc.
Arne är mycket intresserad av allt i djurväg. Detta sitt intresse
har han ärvt från fäderna, som i flera generationer bott i
Skagershult. Så långt tillbaka i tiden t. o. m. som då trakten
benämndes ”ödemarken” Skagershult.
Han är eld och lågor, den lille pigge grabben, när vi börja
med den första holken. I de båda första holkarna ha vi intet
att hämta. Den första holken har hyst en talgoxefamilj, men
nu äro ungarna ute i världen. I den andra holken är det ett
svartvit flugsnapparebo med sex ägg. Honan var inte hemma,
varför jag trodde, att boet var övergivet. Men jag tog fel
den gången. I sinom tid blev det allt ungar ändå i holken,
men de blevo inte färdiga förrän ett stycke in i juli månad.
Sedan påträffade vi den ena flugsnapparekullen efter
den andra. Men kullarna här voro inte så jämna eller
likriktade som de vi sysslade med kvällen förut. I några holkar
voro ungarna så späda, att det inte gick att ringmärka dem.
I ett par holkar återigen voro ungarna nästan flygfärdiga.
Möjligen har någon göktyta varit framme och ställt till oreda
i holkarna vid tidpunkten för äggläggningen. Göktytan bodde
inte heller så värst långt därifrån.
Alla holkarna hunno vi med på kvällskvisten, och när vi
slutade med vårt ringmärkningsarbete i skymningen gjordes
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
