Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmar. Maten, kaffet, elden i den öppna härden var härligt
alltsammans. Skogvaktaren snarkade snart på britsen, men
själv låg jag länge vaken. Jag var rädd för elden i den öppna
härden så här mitt i högsommaren. Vi hade gott om
vindfälld skog runt om kojan och man bör ju vara försiktig.
Skogvaktaren, gammal van kolare, var däremot inte det minsta
rädd för eldfara. När de sista glöden började att mattas
somnade även jag.
Kl. 3 vaknade jag, och då var diet tid att röra på sig.
Fåglarna vaknade före oss, ooh när vi stego ut ur kojan var
det redan liv och rörelse i naturen. En kråkfamilj bråkade
och Väsnades värre, när vi gick ned till båten. Ungarna
kivades om det första morgonmålet. En förnäm fågel saknade
jag på Långnäs. Det var lärkfålken, som nu två somrar i rad
ej synts till där.
Inte stort mera än tio minuter tog det oss att komma ut
till långreven. Det var bra med fisk på krokarna, mera
t. o. m. än vad vi väntat oss. Vi behöllo ej all fisken själva.
Fiskmåsar oCh gråtrutar fingo också del av fiskafänget. Det
var förstås den mindervärdiga fisken som föll på deras lott.
Då allt var klappat och klart, satte vi kurs mot Ägrena
ooh Sörbyåsen. Där hade jag ett törnskatebo, som jag
tidigare letat reda på, två gånger t. o. m. Det första, som låg
i en gran, blev plundrat då det var fullvärpt. Det andra boet
byggdes också i en gran, inte stort mera än ett 20-tal meter
från det förstnämnda. Jag hoppades nu finr^a ringfärdiga
ungar i boet. Till min glädje var boet inte plundrat, men
ungarna voro en aning för små och kunde därför ej
ring-märkas. Det var således intet annat än att vänta några dagar
och detta är ju för all del inte något ovanligt. Det händer
ofta, att man får göra långa resor både en, två och kanske
tre gånger ibland, innan man lyckas att ringmärka ungarna.
Det kan tilläggas, att jag aldrig något tidigane år varit
med om så många plundrade bon av törnskata som i år. Av
åtta hittade bon har inte mindre än sex blivit förstörda.
Vi stakade oss tillbaka genom ån ut mot Ågrenavassen,
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
