Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På ringmärkning av fåglar i västra Närke, av Mauritz Magnusson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Storspovens flyttningsvägar.
fågeln blev återfunnen. Arabisk siffra betecknar
antalet årsskiften, som förflutit mellan märkning och
återfinnande.)
Beträffande storspoven ha ringmärkningarna lämnat goda
underrättelser om denna fågels flyttningsvägar och vistelse
under vintern. Både äldre och yngre storspovar draga
västerut odh övervintra i allmänhet på Irland, som ju har
ett milt vinterklimat tack vare Golfströmmens närhet.
Märkligt nog uppdhålla sig även Englands odh Skottlands
storspovar på Irland under vintern.
Den svart-vita flugsnapparens övervintringslokaler ligga
övervägande i västra Afrika. Det är därför helt naturligt,
att flyttningsriktningen blir sydvästlig.
Annorlunda tycks det förhålla sig med den grå
flugsnapparens flyttningar. Den första svenska fågel av denna
art, som återfunnits i utlandet, hade ringmärkts den 7 april
1931 vid Hasselfors. Den fångades den 20 sept. samma år
vid Vesuvius. En annan, som ringmärkts den 24 juni 1939
vid Hasselfors bruk, anträffades den 15 okt. samma år vid
en ort med det svenskklingande namnet Boende i det inre
av Belgiska Kongo, c:a 10 mil söder om ekvatorn. Denna
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
