Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det aktiva arbetet, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het att den därifrån vid blomningstiden av ortsbor fördes till Örebro
och såldes på torget under namn av ”grismagar”. Icke ens i den
numera delvis uppodlade eller igenvuxna Latorps äng eller vid
Gryt-säter i närheten, där ävenledes guckuskon växte, kan ett enda exemplar
av den ståtliga orkidéen med den sällsamt formade blomman numera
uppletas.
Hos några intresserade uppstod ett önskemål att söka bevara
kvarvarande rester av denna ängsnatur eller i möjligaste mån restaurera
dem, så att åtminstone fläckvis skulle kunna återvinnas något av den
forna härligheten. De områden som för detta ändamål kunde komma
i fråga ligga alla på den mark som numera äges av Skånska
cementaktiebolaget. Redan för nu omkring 9 år sedan gjordes i saken
muntlig framställning till bolagets förvaltare och, sedan hänvändelse skett
till bolagets direktör, Ernst Wehtje i Malmö, erhöllo dessa
naturin-tresserade personer tillstånd att efter urval av tre olika typer av
ängs-områden genom gallring osv. söka få dessa återställda till det
utseende de må antagas ha haft fordom, då de hävdades genom slåtter,
hamling osv., alltså genom numera i stort sett helt övergivna
brukningsmetoder.
De tre områdena äro: en slogäng, i vilken hassel och ek ej
förekomma; utkanten av den forna Latorps äng söderut, av vilken ännu
fanns kvar en öppen del, i vilken dock hasslarna såsom friväxande
voro starkt hotade att kringväxas av huvudsakligen asken, som här
nästan totalt härskar såsom trädslag, samt slutligen en mera öppet
liggande torräng på sydsluttning med rik värmeälskande örtvegetation.
Den förstnämnda ängen, Finnatorps slogäng, var mest hotad av
gråalen. Genom bolagets egen försorg avverkades här en del stora
gråalar, och sedermera har genom personligt arbete av ovannämnda
intresserade det tätt uppväxande gråalslyet utrensats, så att ängen
numera torde se ut som på den tiden då den hävdades på gammalt
sätt. Mellan de träd, björkar, gråalar, askar m. fl. vilka fått kvarstå,
äro nu öppna partier, där på försommaren gullvivan dominerar
såsom blommande ört, för att efterträdas av daldockor, också kallade
bullerblomster, av vilka beräknas i ängen finnas omkring 50.000
blommor, samt slutligen på eftersommaren av den tagglösa tisteln
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
