Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om det aktiva arbetet, av Anton Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som undertecknades av Örebro biologiska förenings styrelse samt
åtföljdes av kort beskrivning av området med riktlinjer för dess
bevarande och skötsel som naturreservat, kom från hovrättsrådet Arvid
Ribbing som företrädare för dödsboet ett alltigenom gynnsamt svar,
och vid besök på platsen ha initiativtagarna och företrädare för
markägaren kunnat helt enas i synpunkterna på områdets vård. Det är
härmed garanterat att denna pärla i närkesnaturen skall bevaras
ogrumlad. De båda sistnämnda områdena beskrivas närmare i artikeln
Holmar i forna Kvismaren sid. 139 i denna årsskrift.
Grusåsarna med deras ålderdomsstämning och egenartade
torrhets-älskande vegetation äro som bekant numera starkt hotade genom
grustäkt. Därigenom har förekomsten av en av våra vackraste
vårblommor, backsippan (Pulsatilla vulgaris), äventyrats. Den rikaste
växtplatsen för backsippan i länet är en åssluttning vid landsvägen
väster om Segersjö. Vegetationen, med rikt inslag av även andra
blommande örter än backsippan, är så gott som intakt, utom i västligaste
delen, där ett djupt ingrepp för grustäkt gjorts. Då det vore av stort
naturskyddsligt värde att åsen bevarades sådan den är, gjordes en
framställning härom till ägaren av åsen, överstelöjtnant Robert
Mont-gomery-Cederhielm, Segersjö. Framställningen mottogs med största
välvilja, och åsen är nu med sina backsippor fredad från ingrepp.
Sedan ovanstående skrevs, i maj 1953, ha i landet allvarliga
ansträngningar gjorts och aktioner vidtagits från ansvariga myndigheters
sida att rädda hotade grusåsar eller i ursprungligare eller ur
naturvårdande synpunkter mera tilltalande skick återställa sargade grusåsar.
Uppmärksamheten har varit fäst vid lövängsområdet
Svartkärrs-ängen i Lanna, Hidinge församling, där guckuskon fordom växt.
Numera är ängen till stor del genom igenväxning förvandlad till lund,
men området, som hör under Domänstyrelsen, torde åtminstone i dess
centrala del genom gallringar kunna, utan alltför mycket arbete och
kostnader, återställas till den yppiga löväng den fordom varit.
Då denna publikation utkommit av trycket, har arbetet med
reningsverket vid Svartån nedom Örebro pågått några år. Sedan denna
miljonanläggning väl blivit färdig och kommit i verksamhet, vill
man gärna se fram mot en tid, då de svåraste skadorna av
vattenföroreningen i Svartån och särskilt i Hemfjärden i möjligaste mån
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
