Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angeläget, av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANGELÄGET
Just den majdag då bokskogen slog ut i gröna eldslågor stod jag
på Kjuge kull i nordöstra Skåne. Marken var en örtasäng av gullvivor
och backsippor — gult och violett, en skön färgklang. Det var en
soltimme mellan givmilda skurar, och det stora sjölandskapet med
Oppmanna- och Ivösjöarna levde och andades i den himmelska regi,
ständigt omskapande, som ko.mmer av sådan väderlek.
Från slätten leder en väg nästan ända upp på kullen, som överst
är krönt av en väldig gravhög. Hela den fria hjässan är ett stycke av
fäladen, den forna gemensamma betesmarken till Kjuge by, vars
gårdar ligger spridda runt om kullen. Det är bara något tiotal
tunnland, men nog att ge ett rent och vackert intryck av dessa
betesmarker med spridda enbuskar och kortsnaggad gräsvall som i
gammal tid gav sin karaktär åt stora delar av de sydliga landskapen. Några
kreatur var ännu inte utsläppta, men gräsvall och spillning visade
tydligt nog att marken nyligen hade betats. Hela denna marktyp är
fullständigt beroende av en sådan beteshävd. Annars inträffar det
vanliga, en trist förvandling: den arkadiska ängden blir ett
ogästvänligt, oskönt snärje av hoptovade enbuskar, där man knappt kan
tränga sig fram.
Något sådant får inte hända här. Det vore en motsägelse i sak.
Kjuge kull är numera Villands härads hembygdspark, och en rätt
känsla för hem och bygd bör växa organiskt ur den mark där man
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
