Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Angeläget, av Carl Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bitar med lind och avenbok. Det vill säga, så var det en gång, och
så skall det te sig igen.
I en ”PM angående skötseln av Södra Råshults löväng” skrev
Rutger Sernander 1933: ”...om man vill bevara en löväng som
sådan, måste den behandlas med årlig slåtter och busk- och
trädgrupperna ej tillåtas att utbreda sig på slåttergläntornas bekostnad.
Det positiva kravet för framtiden är sålunda, att arrendatorn ålägges
att årligen slå ängen på gammalt maner och att ej tillåta gläntornas
igenväxning.”
Här finns programmet klart angivet för snart 25 år sedan. Men
under dessa många år har ända till 1953 ingenting gjorts i den
riktning Sernander anbefallde. Just det som skulle förhindras har i
stället inträffat: slåttern i ängen har uppgivits och gläntorna vuxit
igen. Att svedjefällor och beteshagar för länge sedan har återgått
till skog får inte bekymra oss, eftersom det är omöjligt att här sätta
nytt liv i det forna svedjebruket och förvandla skogen till
betesmark igen.
En restaurering av de gamla inägorna pågår nu, i allt väsentligt
efter de linjer Sernander drog upp. Betydliga delar av ängsarealen
bringas på nytt i god slåtterhävd. Det sker genom rätt omfattande
röjningar, utförda under ledning av stifts jägmästare Nils Ekberg
med god hjälp av den lantbrukare, Peter Nilsson, som i sin ungdom
har brukat Linnés Råshult efter gammal ordning; han innehade
under åren 1906—1913 det gamla ecklesiastika bostället på arrende
och höstade då ängen i full utsträckning.
Det betydelsefulla verket omfattas på orten med hjälpsamt intresse.
Bakom ägornas restaurering står alla goda krafter, stiftsnämnden som
förvaltar Södra Råshult, hembygdsföreningen Linné, som på ett
förtjänstfullt sätt har sammanslutit sig kring det stora personminnet,
den nuvarande arrendatorn, landsantikvarien och — först och sist
— landshövdingen i länet, som i likhet med Linné kan räkna Råshult
som sitt ”dulce natale”. Under arbetet har man riksantikvarieämbetets
stora erfarenhet och verksamma bistånd att stödja sig på. Det är
ingenting mindre än en nationell angelägenhet att här på Råshult
vidmakthålla gammal hävd på marken och därmed den ursvenska
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
